KURDISTAN - Landet som inte finns

Irakiska Kurdistan

Få länder i världen är så förknippat med krig, självmordsbombningar, terrorattentat och terrororganisationen Islamiska Statens illdåd som Irak.
Stora delar av Irak är fortfarande att betrakta som krigszoner med regelrätta eldstrider vilket innebär risker för utlänningar och särskilt turister. Men det var inte till detta Irak jag hade tänkt att resa till utan "det andra Irak", nämligen till det självstyrande irakiska Kurdistan.
Irakiska Kurdistan kontrolleras av den kurdiska regionala regeringen (KRG) och gränsen mot övriga Irak är under hård bevakning av kurdiska säkerhetsstyrkor. Givetvis skall man som turist undvika de irakiska städerna Bagdad, Kirkuk, Mosul och Tikrit vilka alla ligger utanför kurdkontrollerat område och som även kräver att man har irakiskt visum.
Jag söker äventyr och många gånger i form av adrenalinkickar men jag skulle aldrig utsätta mig själv eller min familj för onödiga risker. Jag önskar helt enkelt att besöka denna vackra region på grund av dess stolta folk, goda mat och spännande nutidshistoria. Hade jag haft en dödslängtan finns andra resmål att åka till. Inte heller har jag en desperat förkärlek till att få halsen avskuren av de fanatiska jihadisterna i Islamiska staten. Därför får jag nöja mig med att utforska Iraks norra delar.
Man måste förstå att säkerhetsläget i denna region snabbt förändras och därför är det viktigt att följa nyhetsrapporteringar och undvika potentiella riskområden. Först och främst måste man som resenär i Irak vara fullt medveten om säkerhetsläget.
Irak är ett krigshärjat land där det dagligen sker attacker, skottlossningar och bombdåd. Irakiska Kurdistan har påverkats betydligt mindre av våldet som sker i övriga Irak, dock är det inte riskfritt att resa till Irakiska Kurdistan. Längs gränsområdena mot Syrien i väst, Turkiet i norr och övriga Irak i söder är det ofta instabilt så det gäller att komma ihåg att detta är långt ifrån den lugnaste platsen på vår jord... Det är upp till var och en om man vill resa till en krigszon och vilka risker och konsekvenser detta kan innebära.

Entry stamp, Republic of Iraq - Kurdistan Region.

Själv drabbas jag inte av obehag av att se soldater med automatkarbiner vid vägspärrar eller tungt beväpnad säkerhetspersonal då jag vet att de är där för att upprätthålla ordning och säkerhet i regionen. I irakiska Kurdistan är utländska resenärer varmt välkomna, särskilt personer från de länder som stödde invasionen av Irak 2003. Som svensk kommer man uppleva en gästfrihet utan dess like då Sverige har ett gott rykte som ett land som tagit emot tusentals kurdiska flyktingar och invandrare. Många kurder har efter flera år i Sverige flyttat ner till Kurdistan eller har släktingar kvar i Sverige. Bli inte förvånad om du istället för att träna på din kurdiska hamnar i långa samtal på svenska...

Kurdistan är en autonom region i Irak men sträcker sig även in i Turkiet, Iran, Syrien och Armenien. Kurdistan utgör inget eget land och är inte heller en internationellt erkänd nation. Däremot har Kurdistan sin egna flagga som vajar precis överallt...

Jag framför den kurdiska flaggan.

Kurder talas kurdiska, som är ett av de indoeuropeiska språken i den iranska språkgruppen.
Södra Kurdistan, (även kallat irakiska Kurdistan) är en federal region i norra Irak bestående av provinserna Erbil (Arbil), Duhok och Sulaymaniyya. Erbil är huvudstad i irakiska Kurdistan och är även säte för Kurdistans regionala regering (KRG).
Irakiska Kurdistan gränsar till Syrien i väst, Iran i öst, Turkiet i norr och Irak i söder.
Det finns omkring 40 miljoner kurder i världen. Kurdiska minoriteter finns också i Libanon, Armenien, Azerbajdzjan och under de senare årtionden även i flera europeiska länder och i  USA. I Sverige finns idag uppskattningsvis mellan 80 000 och 100 000 kurder. Min frisör Shwan och min lokala pizzabagare Guhdar är båda otroligt trevliga och stolta kurder. Nu skulle jag med egna ögon få uppleva deras hemtrakter...

Jag parkerade min silvriga Volvo på Landvetters långtidsparkering.
Jag checkade in och passerade sedan säkerhetskontrollen utan vare sig ett endaste tjuvnyp eller tafsande från säkerhetspersonalen. Nästa gång ska jag ha fickorna fulla med småskruv...

Det blev dags att kliva ombord Turkish Airlines flight 1800 till Istanbul. Flygresan från Landvetter till Istanbuls Atatürk International Airport tog tre timmar och 25 minuter.

Jag gillar att flyga...

I väntan på nästa plan räknade jag ut att jag under de senaste tre åren hunnit besöka Istanbuls flygplats hela sjutton gånger!
25 minuter efter midnatt lyfte Turkish Airlines flight 804 med destination Erbil, Irak. Flygtiden var beräknad till drygt två timmar. Maten som serveras på flyg brukar sällan vara någon kulinarisk höjdare men Turkish Airlines brukar alltid servera riktigt bra mat, så även under denna flygning.
Klockan 03:45 landade planet på Erbil International Airport och för första gången i mitt liv befann jag mig i Irak...

Erbils internationella flygplats.

Utanför terminalbyggnaden stod ett flertal taxichaufförer. De ville ha 30 dollar för att köra de få kilometerna in till centrala Erbil. Bakom taxichaufförerna stod en vit buss som skjutsade passagerare till en annan terminalbyggnad en dryg kilometer bort. Bussen var gratis och utanför denna terminal nöjde sig taxichaufförerna med femton dollar (135 kronor) för en resa in till Erbil.

Chauffören körde i närmare 100 km/h in till Erbil på nästintill tomma gator. Vid ett av de få rödljus som taxichauffören faktiskt stannade vid såg jag en skylt som visade vägen till Bagdad, Kirkuk och Mosul. Det kändes både en smula skrämmande och spännande på samma gång... Nu var jag alltså i Irak på riktigt!

Namnen känns igen ifrån de senaste årens nyhetsrapporteringar...

Irak gränsar till Saudiarabien och Kuwait i söder, Turkiet i norr, Syrien i nordväst, Jordanien i väst och mot Iran i öst. Irak har även en kortare kustremsa i Persiska viken. Få länder på vår jord har varit så krigsdrabbat som Irak. De senaste 35 åren har vi överösts med TV-bilder och rapporteringar från detta krigsdrabbade land. Först genom det så vidriga och blodiga Iran-Irakkriget (1980 – 1988), sedan Kuwaitkriget/Gulfkriget (1990 – 1991) och Irakkriget (2003 – 2011). Nu skakas landet av inbördes strider med bilbomber, självmordsdåd och ytterligare obeskrivlig terror och massmord från terrororganisationen IS (Islamiska staten).

Under antiken kallades området för Mesopotamien och betraktas allmänt som en av de allra första civilisationerna. Namnet Irak betyder "två ådror", vilket syftar på de två floderna Eufrat och Tigris. Området tillhörde först Persien för att på 600-talet ockuperas under den arabisk-muslimska invasionen. Araberna skövlade den sasanidiska huvudstaden Ktesifon och lät istället anlägga den nuvarande huvudstaden Bagdad. Araberna införde samtidigt islam som blev den dominerande religionen i landet.
Under 1200-talet skövlades landet av mongoliska styrkor under ledning av Djingis Khan. Huvudstaden Bagdad jämnades med marken år 1258. Den osmanske sultanen Süleyman I erövrade Bagdad år 1534 och staden förföll.
Under första världskriget ockuperades landet av brittiska styrkor och förblev under brittiskt inflytande fram till 1958, då den brittiske lydhärskaren kung Faisal II dödades i en militärkupp. Efter ytterligare en militärkupp 1963 kom nationalister och baathister till makten.
1979 tog Saddam Hussein makten i det rådande revolutionsrådet och lät utse sig själv till landets president. Under Saddams styre var landet en hård diktatur. Irak hamnade i en svår ekonomisk kris efter det långdragna kriget med grannlandet Iran (Iran – Irakkriget). Detta brutala krig pågick mellan 1980 till 1988 och utvecklades till ett av de blodigaste krigen sedan andra världskriget.
Kriget inleddes 1980 då Iraks diktator Saddam Hussein skickade tusentals irakiska soldater in i grannlandet Iran för att ta över några oljerika områden. Irakierna trodde på en snabb seger över de dåligt rustade iranierna. Men Irans präststyre hade bildat den fruktade basij-milisen (Basij-e Mostaz'afin) bestående av tusentals rekryter som utan mycket mer än ett gevär och ett par handgranater stormade de irakiska ställningarna i stora anfallsvågor. Detta kostade ohyggligt många människoliv men tvingade irakierna till reträtt. Under kriget använde Irak kemiska stridsmedel mot Iran men även mot irakiska kurder. Iran-Irakkriget varade i över sju år och tio månader och räknas därmed som 1900-talets längsta krig.

Under Iran – Irakkriget skedde en serie militära attacker mot stora delar av landsbygden i irakiska Kurdistan. Iraks diktator Saddam Hussein hade beordrat hans soldater att utplåna alla former av liv i de kurdiska områdena som kunde utgöra ett stöd för den kurdiska motståndsrörelsen. För verkställandet av orden ansvarade Saddam Husseins kusin Ali Hassan al-Majid (mer känd som ”Kemiske Ali”). Attackerna var åtta stycken till antalet och inleddes 18 februari 1988. Dessa attacker fick samlingsnamnet Anfal (Operation Anfal). Namnet kommer ifrån koranens åttonde sura (kapitel) och användes som kodord av den irakiska militären. I detta folkmord som var riktat mot kurderna förstördes över 5 000 byar och minst 180 000 kurder mördades. Den mest kända attacken är giftgasattacken mot den kurdiska staden Halabja den 16 mars 1988 då uppemot 5 000 civila kurder mördades, de flesta kvinnor och barn.
Sveriges riksdag beslutade i december 2012 att erkänna operation Anfal mot kurderna som ett folkmord.

Iraks forne diktator Saddam Hussein pryder gamla irakiska sedlar.

Den 2 augusti 1990 attackerade irakiska styrkor grannlandet Kuwait efter politiska dispyter om oljeborrning och efter att Kuwait krävt tillbaka det ekonomiska stöd man givit Irak under Iran – Irakkriget. Målet med attacken mot Kuwait var att eliminera Kuwaits emir och införliva Kuwait som en provins i Irak. Kuwaits emir lyckades dock fly. Den 8 augusti 1990 installerade Saddam Hussein sin kusin Ali Hassan al-Majid (den ökände "Kemiske Ali”) som guvernör i Kuwait.
Efter en lång militär uppladdning inleddes en motoffensiv av en koalition bestående av allierade FN-trupper under USA:s ledning i januari 1991. Det amerikanska kodnamnet för operationen var "Operation Desert Storm" (Operation Ökenstorm).
Operationen utvecklades till ett fullskaligt krig mellan Irak och koalitionens trupper, först genom ett omfattande luftkrig sedan med marktrupper. Efter en dryg månad var Kuwait fritt och rensat från de irakiska invasionsstyrkorna. Detta korta men blodiga krig fick namnet Kuwaitkriget (även kallat Gulfkriget).
Man räknar med att uppemot 35 000 irakier dog i kriget, mot knappt 400 allierade soldater. Detta tack vare de allierade styrkornas militära och vapentekniska övertag.

Efter Kuwaitkriget införde FN strikta sanktioner mot Irak. Sanktionerna innefattade bland annat produktionen och framställandet av massförstörelsevapen samt import av varor och material. Sanktionerna drabbade i viss mån även mediciner och nödvändig medicinsk utrustning. 
UNICEF beräknade 1999 att så många som en halv miljon barn, som annars skulle överlevt, hade dött på grund av sådana brister under de åtta år sanktionerna var i kraft.

Den 20 mars 2003 invaderades Irak av en koalition bestående av soldater från USA, Storbritannien, Australien och Polen. Denna militära kampanj fick namnet Irakkriget (Operation Iraqi Freedom). Bakgrunden till invasionen var att USA och brittiska underrättelsetjänsten hävdade att Irak hade tillgång till massförstörelsevapen. Samtidigt förmodade man att Irak gav stöd till terroristorganisationen al-Qaida, vilka låg bakom 11 september-attackerna mot USA. FN skickade vapeninspektörer till Irak under ledning av svensken Hans Blix för att undersöka ryktena om massförstörelsevapen. Vapeninspektörerna fann inte några spår av massförstörelsevapen och innan inspektörerna var klara med sitt arbete beordrades de av USA att lämna landet i mars 2003. Endast fyra dagar efter det att vapeninspektörerna lämnat Irak inleddes den USA-ledda invasionen.
Efter endast tre veckors strider intogs Iraks huvudstad Bagdad och Saddam Husseins regim störtades. Invasionen inleddes utan FN-mandat och missnöjet mot USA ökade och stora demonstrationer mot kriget skedde runt om i världen.

Den 13 december 2003 inleddes operation Red Dawn (uppkallad efter den amerikanska kultfilmen "Red Dawn" från 1984) i staden ad-Dawr utanför Tikrit. Denna militära operation ledde till gripandet av Iraks president Saddam Hussein. Saddam Hussein ställdes inför rätta i en tribunal där han blev dömd till döden. Saddam Hussein avrättades genom hängning den 30 december 2006.
Först i augusti 2010 lämnade de sista stridande soldaterna Irak. 50 000 soldater stannade dock kvar i Irak för rådgivning och utbildning av irakisk militär. Irakkriget avslutades officiellt den 18 december 2011 då de sista amerikanska soldaterna lämnade Irak. Då hade 4 809 koalitionssoldater fått sätta livet till varav merparten var amerikanska soldater (4 491 döda). De irakiska förlusterna räknas i hundratusental...

En inte alltför ovanlig syn i dagens Irak.

I efterdyningarna av Irakkriget har en väpnad konflikt mellan Iraks shialedda regering och olika sunnidominerade motståndsrörelser och religiösa grupperingar blossat upp. Konflikten eskalerade till ett fullskaligt inbördeskrig där bland annat den extremistiska terrorgruppen Islamiska staten (i Irak och Syrien/Levanten), förkortat IS eller ISIS, lyckades ta kontrollen av stora delar av norra Irak.
Under sommaren 2014 intogs Iraks näst största stad Mosul samt storstaden Tikrit av jihadister från Islamiska staten (Daesh). I och med Islamiska statens kontroll av Mosul kom terrororganisationen över 700 bestyckade amerikanska terrängbilar (HMMWV eller Humvee). Nyhetsbilder visade även hur ovärderliga historiska konstskatter på Nineveh-museumet i Mosul slås sönder av IS.
I Irak har IS begått massavrättningar och ohyggliga grymheter mot civila som bland annat innefattat halshuggningar, korsfästelse och våldtäkter mot barn. Extremistgruppen har även gjort sig skyldig till folkmord gentemot yazidier i Syrien och Irak. Hundratusentals människor har flytt undan jihadisterna framfart och terror.

Mot irakiska Kurdistan har IS genomfört flera attacker och sprängdåd. Huvudstaden Erbil utsattes 29 september 2013 av en självmordsattack då den kurdiska säkerhetsstyrkan Asayishs högkvarter attackerades. Sju personer dog och ett 60-tal skadades i attacken.
I ytterligare en attack 20 november 2014 försökte en självmordsbombare forcera entrén till Erbils citadell i en bil. Bomben som var placerad i bilen detonerade utanför citadellet vilket dödade fyra personer och skadade 22.
En av de största attackerna från IS skedde på natten den 17 februari 2015. Uppskattningsvis 300 IS-krigare slog till i en överraskningsattack mot kurdiska ställningar. Striderna skedde så nära som knappt 45 kilometer sydväst om huvudstaden Erbil. Efter flera timmars hårda strider lyckades kurdiska Peshmerge-soldater tvinga IS-krigarna på flykt. Den USA-ledda koalitionen gav flygunderstöd till de kurdiska styrkorna vilket resulterade i över 30 döda jihadister.
Efter denna attack var oron stor att IS skulle lyckas ta sig igenom de kurdiska försvarslinjerna.

Erbil (stavas även Arbil och Irbil) är huvudstad i irakiska Kurdistan och heter Hewler på kurdiska. Erbil har varit bebott sedan omkring år 5000 f. Kr och är därmed en av de äldsta kontinuerligt bebodda områdena i hela världen.
Erbil har uppskattningsvis 1,5 miljoner invånare och är Iraks fjärde största stad.

Taxichauffören släppte av mig utanför Chwar Chra Hotel på Sharawani Street i centrala Erbil. Jag hade bokat rum för tre nätter och då jag fick ”vårrabatt” betalade jag 90 dollar per natt istället för 150 dollar.

Chwar Chra Hotel i Erbil, irakiska Kurdistan.

En nyvaken portier tog emot mig i receptionen och efter en av de snabbaste och smidigaste incheckningar jag varit med om fick jag nyckelkortet till rum 315 på tredje våningen. Rummet var utrustat med TV, kyl och separat badrum med dusch och WC-stol. Långt ifrån alla hotell och allmänna toaletter i Irak har WC-stol utan har istället en så kallad huktoalett.
Böneutropen ekade mellan hustaken när jag kröp ner i sängen klockan 05:00...

Efter alldeles för få timmars sömn vaknade jag upp till en strålande fin dag. Solen sken från en klarblå himmel och vårvärmen slog emot mig så fort jag öppnade balkongdörren. Jag gick ner och åt frukost i hotellets stora matsal. Frukosten bestod av flera läckerheter från Mellanöstern som nybakat bröd, flera olika sorters mjukostar, oliver, grönsaker, dadlar, nötter och halalkorvar. En restauranganställd tillagade omelett på beställning. Efter frukosten steg jag ut på gatan. Jag hejade glatt på hotellets säkerhetspersonal som dygnet runt patrullerade området med automatkarbiner.

Vakt utanför hotellet.

Jag fortsatte norrut och passerade flera butiker som sålde militär- och säkerhetsutrustning. Här fanns allt från nya amerikanska hjälmar, ökenkängor och stridsvästar till rödpunktsikten, kikarsikten, ficklampor och uniformer.
Då hotet från Islamiska staten (IS) fortfarande är överhängande blomstrar affärerna för vapenhandlarna i irakiska Kurdistan. Jag såg flera kurdiska peshmerge-soldater som köpte utrustning innan de skulle vidare mot fronten för att strida mot jihadisterna i IS.

Militär utrustning till försäljning.

På håll såg jag Erbils citadell som var mitt främsta mål för dagen. Jag kom ut på det stora torget nedanför citadellet. Det fontänprydda torgets långsidor kantas av butiker och små tehus. Det var fullt med folk på torget och på de små bänkarna runt torget.

Det vackra torget i Erbil (Hewler).

Jag slog mig ned på en av bänkarna och efter en stund kom en liten flicka tillsammans med sin lillebror och sålde tuggummin. Jag köpte ett paket och gav henne 5 000 irakiska dinarer (drygt 35 kronor). När jag tackade nej till växel fick jag ett snabbt leende innan hon försvann. Staden är full med flyktingar från striderna i Syrien och efter IS framfart i Syrien och Irak. Jag träffade flera flyktingar och personer från oroshärdar som bland annat Kobane i norra Syrien och Mosul i Irak... Krig känns aldrig så nära som då man träffar personer som tvingats fly...

Flyktingläger utanför Kirkuk.

Kurdistans och Erbils främsta sevärdhet är det enorma citadellet som står på en höjd mitt i Erbil. Citadellet är den äldsta kontinuerligt bebodda platsen i hela världen och än idag bor det människor här. Arkeologer har kommit fram till att platsen har varit bebodd i över 7 000 år!

Citadellet i Erbil är stadens främsta sevärdhet.

Man har funnit keramikskärvor från 5 000-talet f. Kr. i området och omnämns redan i skrifter från 2 300-talet f. Kr. Under det Assyriska imperiet hette staden Arba-Ilu som betyder ”Fyra gudarna”. Det är därifrån dagens namn Erbil (Arbil) härstammar. Staden blev snabbt ett religiöst centrum och kan jämföras med historiska städer som Babylon och Assyriens första huvudstad Ashur (Assur).
I närheten av dagens Erbil skedde slaget vid Gaugamela (slaget vid Arbela) då Alexander den Store segrade över den persiske kungen Dareios III (Darius III) år 331 f. Kr. I och med Alexander den Stores seger blev staden en del i romarriket och samtidigt ett viktigt kristet centrum.
Under den Islamiska expansionen på 600-talet erövras Erbil av muslimska styrkor.
Mongolerna attackerar Erbil år 1237 och plundrar den nedre staden. Citadellet lyckas de dock inte storma utan tvingas att retirera. Först år 1258 lyckas mongolerna efter en sex månader lång belägring att inta citadellet.
Under 1500-talet ingick Erbil i det Osmanska riket.
År 1892 hade staden omkring 3 200 invånare däribland en stor judisk minoritet.
Under 1920-talet flyttar en stor del av befolkningen till modernare hus med trädgårdar.
1979 sker restaureringsarbeten på citadellets södra port och ett par byggnader innanför murarna.
2007 tvingas 840 familjer flytta som en del i ett gigantiskt projekt för att återställa och bevara de historiska delarna av citadellet. Familjerna fick ekonomisk ersättning för att de var tvungna att flytta. Under restaureringsarbetet har en familj fått bo kvar för att man inte bryter de över 7 000 år som platsen kontinuerligt varit bebodd.
Så sent som i juni 2014 uppsattes Erbils citadell på Unesco:s världsarvslista.

När jag närmade mig den södra porten var ingången spärrad med en vägbom och vaktades av en beväpnad vakt. Den stränge men trevlige vakten förklarade att citadellet var stängt på grund av renoveringsarbeten. Hur jag än bönade och bad att få kika in i fem minuter för att fotografera så var svaret nej. Vakten tipsade mig om att göra ett försök på andra sidan kullen där det fanns en port på den norra sidan. Men när jag kom dit stod där också en vakt som vägrade släppa förbi mig...
Jag fick nöja mig med att beskåda och fotografera denna historiska plats från utsidan istället.

Citadellet har varit bebott i över 7 000 år.

Citadellet är beläget på en kulle på ungefär 30 meters höjd. Det muromgärdade citadellet mäter hela 430 gånger 340 meter. På 1920-talet fanns det här tre moskéer, två skolor och ett badhus. Badhuset uppfördes redan 1775 och restaurerades 1979. Jag promenerade runt hela citadellet och kom återigen fram till det vackra torget nedanför citadellets södra port.

Alldeles bredvid torget låg en av stadens vapenbutiker inrymt i en liten källarlokal. Här såldes automatpistoler, revolvrar, kulsprutepistoler, gevär och till och med kulsprutor! Ägaren till butiken gav mig tillåtelse att fotografera så mycket jag önskade utan något som helst köptvång.

Bredvid några enkla luftgevär stod en fullt funktionsduglig rysk RPD-kulspruta (Ruchnoy Pulemyot Degtyaryova) från andra världskriget till försäljning.

En kulspruta till försäljning...

Jag fortsatte sedan till det stora området som utgör Erbil Bazaar (Al Kaisariyah/Qaysari Bazaar). Denna takförsedda basar är en av de största marknaderna i irakiska Kurdistan och är belägen alldeles nedanför Erbils citadell. Denna labyrint av små butiker och tehus är en pärla som absolut inte får missas.

Erbil Bazaar (Al Kaisariyah)

Jag klev in i basaren som gav skydd och svalka från den stekande solen. Nedanför de gula tegelvalven fanns mängder av små butiker längs smala gator och gränder. Här finns i stort sätt allt till försäljning. Kläder, husgeråd, leksaker, väldoftande kryddor, frukt och grönsaker låg till försäljning i hundratals affärer.

Butiksinnehavare i Erbils basar.

I basaren kan man gå utan att några påflugna försäljare drar och sliter i en. Basaren är även en utmärkt plats för den som önskar växla pengar. Valutaväxlarna går inte att missa då de står vid små diskar med högar med sedlar. Jag insåg att valutaväxlaren jag besökte hade minst 200 000 kronor i kontanter i olika valutor på sin disk.

Cash is King...

Jag växlade 100 U.S. Dollar och fick 126 500 irakiska dinarer i sedlar. Det är ingen idé att springa runt och jaga den bästa valutakursen då det skiljer sig otroligt lite mellan de olika valutaväxlarna.
Det finns givetvis bankomater i Kurdistan men inte alla fungerar eller är tekniskt pålitliga. De bankomater som jag blev rekommenderad var de två som fanns i ankomsthallen på Erbils flygplats.

I basaren möttes jag av en blandning av nyfikna blickar och breda leenden. Min kamera gick varm och flera personer jag mötte ville bli fotograferade...

Jag passerade en liten frukt- och grönsaksmarknad och köpte en burk med jordgubbar. Dessa jordgubbar var stora som hönsägg! Jag köpte även en stor bit av mitt favoritgodis, helva (stavas även halawi, halvah och halwa) som är ett bakverk med tahini (sesamfröpasta) och socker täckt med pistagenötter (stavas även pistasch). Det blev även en påse med pistagenötter (pistagemandlar) från en trevlig försäljare. Mannen mätte upp nötterna och vägde dem sedan i en gammaldags våg...

Bara några stenkast från basaren låg ett litet enkelt tehus. Jag slog mig ner på en vit plaststol vid ett ledigt bord. På mindre än en minut serverades jag ett litet glas till brädden fyllt med hett te. En femtedel av glaset var fyllt med socker! Jag njöt av det välsmakande och söta teet en lång stund.
Jag hamnade i en lång konversation med mina bordsgrannar. En av dem var en ung kille som berättade på prickfri engelska att han var löjtnant i den kurdiska armén (Peshmerge). Löjtnanten var nu ledig ett par dagar men att han bara några dagar tidigare var vid fronten och stred mot IS. Han visade bilder och filmklipp från striderna som han tagit med sin mobiltelefon...
När jag skulle betala för mitt te log bara servitören och sa att det redan var betalat. Supas! (tack!).

Efter att jag inhandlat lite enklare souvenirer och presenter i basaren fortsatte jag min promenad i denna spännande stad. Jag stannade till en stund och sparkade fotboll med några unga killar på gatan. Efter att ha krossat allt motstånd fortsatte jag sedan mot parken Minare Park. Till min stora besvikelse var den lilla grinden till parken låst. Jag kikade genom stängslet och såg efter en stund personer inne i parken. Jag gick runt och hamnade framför den stora entrén vilken visade sig vara vidöppen.

Minare Park (även Minaret Park) är uppkallad efter den 36 meter höga Mudhafaria-minareten (även kallad Choli) som står i ena änden av parken. Minareten är det enda som återstår från en tidigare moské som uppfördes redan på 1200-talet.
Parken var i stort sett folktom förutom ett fåtal personer som arbetade i en kiosk. Jag promenerade genom den grönskande parken och fortsatte längs en gata kantad av vita byster.

I slutet av gatan stod Mudhafaria-minareten vars övre del tyvärr saknas. Minaretens fasad är dekorerad med tegelbrickor lagda i ett vackert sicksackmönster.

Den 36 meter höga Mudhafaria-minareten.

Jag åt lunch i parken bestående av kycklingkebab och mineralvatten vilket kostade mindre än arton svenska kronor. Mitt emot Minare Park ligger den större parken Shanadar Park (stavas även Shinadar Park) som invigdes 2008.
I Shanadar Park finns flera lekplatser, små dammar och ett konstgalleri inrymt i en konstgjord kulle med en utsiktsplats på toppen. Här finns även ett par små kiosker och någorlunda fräscha toaletter.
På de gröna gräsmattorna satt familjer och åt picknick och lekplatserna var fulla med barn.

Den största attraktionen och den som fångade mitt intresse är den en kilometer långa linbanan som går mellan Shanadar Park och Minare Park. En tur med linbanan kostar 5 000 dinarer (36 kronor) för en enkel resa och 7 500 dinarer ((53 kronor) för en tur- och returbiljett. Jag köpte en enkelbiljett och för att komma in i den lilla gondolen var man tvungen att hoppa på i farten! Den korta färden bjöd på en fin utsikt över de båda parkerna och Erbils omgivningar.

Vy över Shanadar Park i Erbil.

En liten detalj jag lade märke till var att fåglar hade byggt bo under flera av linbanans gondoler. Efter några minuter närmande jag mig Minare Park och gjorde mig beredd på att hoppa av i farten...

Väl tillbaka i Minare Park gick jag fram till en gigantisk gul heliumballong som jag tidigare lagt märke till. Jag småpratade med en man som sålde biljetter till ballongen. Mannen berättade att han bott flera år i England men nu flyttat tillbaka till Kurdistan. Mannen förklarade att heliumballongen steg till en höjd på 120 meter och att en biljett kostade 5 000 dinarer (alltså inte mer än 36 kronor). Jag blev genast sugen på att åka med!
Den stora gula heliumballongen var förankrad med en tjock vajer som var kopplad till en motor på marken. Ballongen steg ljudlöst upp mot den klarblå himlen.

Jag hör till en av de kaxigaste personerna i världen på marknivå men 120 meter upp i luften började mina ben skaka en aning och jag var inte så tuff som jag trodde. Mannen som skötte ballongen förklarade att detta är den högst attraktionen i hela Kurdistan. Sedan pekade han bort mot en bergskedja i fjärran och förklarade att där låg fronten mot IS...

120 meter över marken...

Vy över Kurdistans huvudstad Erbil.

Jag fotograferade omgivningarna och Erbil från ovan innan ballongen sakta drogs ner till marknivån igen. Detta kan jag verkligen rekommendera då det är en otroligt häftig upplevelse och i sammanhanget faktiskt löjligt billigt.

Utanför Minare Park såg jag en häftig polisbil utanför en liten polisstation. Jag frågade en av polismännen om det var okej att fotografera polisbilen. Efter jag fått klartecken ville en av polismännen bli fotograferad tillsammans med mig...

Werner med en liten polisman.

Jag vinkade in en taxibil på gatan. Chauffören ville ha 5 000 dinarer till Sami Abdulrahman Park men nöjde sig sedan med 4 000 (knappt 30 kronor). Sami Abdulrahman Park är Erbils största park och en av de största parkerna i hela Mellanöstern. Parken är uppkallad efter KRG:s vice premiärminister Sami Abdulrahman (stavas även Abdul Rahman), som dödades i terroristattack 2004.
På platsen för dagens park fanns ett av Saddam Husseins interneringsläger men idag finns inga spår kvar bland de gröna gräsmattorna och lummiga grönområdena.

I parken finns förutom restauranger och kaféer även stora lekplatser, konstgjorda sjöar, en rosenträdgård och några små butiker. Jag köpte lite godsaker i en kiosk och hade sedan en liten picknick på en av gräsmattorna. På en av de konstgjorda sjöarna fanns en snabb motorbåt som man kunde åka med för ett par tusen dinarer. På en stor skylt läste jag följande ordningsregler;

VM i rättstavning...

Efter att ha promenerat omkring i den gigantiska parken lite för länge letade jag upp en av utgångarna. Jag kom fram till Martyrs Monument som är en sorglig påminnelse om Iraks blodiga och våldsamma nutidshistoria. På den stora minnesstenen står namnen på de 117 dödsoffren från bombattentatet som skedde 1 februari 2004 i Erbil. Nedanför minnesstenen står en platta med inskriptionen "Frihet är inte gratis."

Runt minnesmonumentet stod fontäner och sprutade vatten och höga flaggstänger med den kurdiska flaggan vajade i vinden. Jag lämnade Sami Abdulrahman-parken bakom mig. På andra sidan gatan stod den kurdiska parlamentsbyggnaden i gult tegel.

Jag vinkade in en taxi och åkte vidare till förorten Ankawa. Den assyriska förorten Ankawa (Ainkawa) domineras av assyrier tillhörande den Kaldeisk-katolska kyrkan. Här finner man kaféer, barer och restauranger och det är här Erbils nattliv är koncentrerat.
Då Ankawa är ett kristet område finns här flera butiker och barer som säljer alkohol.

Jag slank in på Café Eskilstuna (!) och avnjöt en utsökt kaffelatte. Kaféet är uppkallat efter staden Eskilstuna i Sörmland. Notan slutade på 5 500 dinarer, samma pris som i det betydligt kallare och nordliga Eskilstuna alltså...

Café Eskilstuna i Kurdistan!

Uppskattningsvis 3 300 människor från Ankawa bor idag i Sverige (av dessa bor cirka 2 000 i Eskilstuna och drygt 1 000 i Stockholm).

En taxi tog mig tillbaka till Erbils centrum. Taxin släppte av mig vid Erbil Square. Solen höll på att gå ner samtidigt som basaren stängde.
Jag åt middag på Tajryan Restaurant inte många meter från basaren. Två kebabspett med bröd och grönsaker kostade inte mer än 7 000 dinarer (mindre än en femtiolapp). Efter maten bjöd restaurangägaren på te.

Kvällen avslutade jag på hotellet där jag skypade hem till familjen.
Jag vaknade första gången klockan 04:00 av böneutroparens skönsång.

Efter frukost gick jag ut till den stora vägen utanför hotellet. Jag vinkade in en taxi. På engelska och halvtaskig arabiska förklarade jag att jag ville boka taxin för en halv dags tur till grannstaden Shaqlawa. Taxichaffören och jag enades om ett pris på 80 000 dinarer (570 svenska kronor).
Taxichauffören Ghatan styrde den beige Toyotan mot nordöst. Efter en halvtimme passerade vi fortet Khanzad Castle på höger sida.
Khanzad Castle står på en hög kulle och ligger knappt 20 kilometer utanför Erbil. Fortet kallas även Banaman citadel efter den lilla byn Banaman i närheten. Khanzad Castle uppfördes mellan 1816 och 1835. Efter ett fotostopp körde vi vidare.

Khanzad Castle (Banaman citadel) utanför Erbil.

Vägen smalnade av och började stiga brant uppåt. Jag bjöds på en fantastisk utsikt över de grönskande bergen och kullarna nedanför. Detta var så långt ifrån den bruna ökensanden som många förknippar med Irak. Vi kom fram till Shaqlawa som ligger på en höjd av drygt 950 meter över havet vid foten av Safeenbergen. Majoriteten av stadens invånare är kristna och staden har blivit ett populärt utflyktsmål för kurder som söker sig hit för att undgå sommarens hetta. Staden har en befolkning på cirka 25 000 invånare och i staden finns flera hotell för besökare.
I Shaqlawa gjorde vi ett kortare stopp. Jag hade läst att i närheten av Shaqlawa skulle det ligga en slottsruin. Då jag frågade mig fram skakade bara folk på huvudet. Snart hade det samlats en stor skara män runt mig och min taxichaufför Ghatan. Alla ville hjälpa till så gott det gick. Efter en stund dök det upp en polis och efter att kikat i mitt pass ringde han ett samtal för att ta reda på vägen till ruinen. En ung kille dök upp och på perfekt engelska förklarade han vägen. Ghatan var dock osäker på om han skulle hitta. Den unge kille sa att att han skulle köra i förväg för att visa var man skulle svänga av från den stora vägen.
Några kilometer från Shaqlawa kom vi fram till en enkel och smal grusväg. Den unge kille pekade på vägen och försvann sedan i sin bil. Ghatan körde en bra bit längs grusvägen fortfarande omgiven av gröna kullar. Vi passerade små enkla hus.

Efter en stund blev vi omkörda av en större vit Nissan Navara. Bilen kördes av en trevlig man vid namn Salar. Han var ingenjör och hade med sig tre anställda. De hade tagit ledigt och istället begett sig ut i bergen för picknick. Salar erbjöd sig att visa vägen till ruinen. Efter en kvart på en smal och bitvis riktigt dålig väg kom vi fram till ruinerna av Salahaddin’s fort (Dween Qalat). Detta tusenåriga fort sägs ha grundats av den kurdiske sultanen och krigsherren Saladins (Selahedine Eyubi) farfar. Det ursprungliga fortet täckte en yta på en kvadratkilometer. Idag återstår endast några få sektioner av muren samt ett par vakttorn.

Gravsten vid Saladins fort.

Nedanför fortet står flera välbevarade gravstenar. Runt hela området betade getter. Salar guidade mig runt i området. Salar bjöd sedan in mig och taxichauffören Ghatan på lunch. Medan jag utforskade området åkte Salar och hans sällskap i förväg ner till en liten bäck och förberedde lunch.

Picknick i de kurdiska bergen.

Maten tillagades på en kolbädd. Vi satt på en stor filt med maten i mitten. Lunchen bestod av kyckling, lök, aubergine, dolma och grönsaker. Till maten serverades bröd. Vi samtalade om allt mellan himmel och jord en lång stund. Det började regn men mina nyfunna vänner var förberedda och slängde blixtsnabbt upp ett tält och lunchen fortsatte. Medan regnet vräkte ner på den rosa tältduken serverades jag kaffe och solrosfrön. Det var varken de spännande och historiska ruinerna eller det vackra landskapet bland bergen som var höjdpunkten på dagen utan lunchen vid bäcken. Denna gästfrihet och trevliga stund kommer jag att bära med mig så länge jag lever... Spas! (tack).

Främlingar som förvandlades till vänner...

Jag och Ghatan tackade för lunchen innan vi styrde tillbaka till Erbil igen. Innan Ghatan släppte av mig framför det stora köpcentret Mega Mall betalade jag honom. Han fick några tusen dinarer extra i dricks och vi skiljdes åt. D
etta stora köpcentrum längs den hårt trafikerade Pirmam Street slog upp sina portar våren 2014. Förutom butiker finns här restauranger och en biograf.
Innan jag släpptes in fick jag passera en metallbåge och en säkerhetsvakt kikade i min väska. Jag fönstershoppade en stund och tog lite bilder.

Köpcentret Mega Mall i Erbil.

Tydligen väckte min kamera uppmärksamhet för två säkerhetsvakter följde efter mig. När jag slog mig ner på det turkiska kaffekedjan Khavelands kafé och beställde in en kopp kaffe kom det fram en man och frågade varför jag tog kort. Han presenterade sig som chef på köpcentret. Jag förklarade mitt syfte med bilderna och han nöjde sig med svaret. Han hälsade mig sedan välkommen till Erbil och Mega Mall. Han betalade för mitt kaffe och jag fick hans visitkort om jag skulle behöva hjälp med något. Av säkerhetsvakterna syntes sedan inte ett spår...

Gott kaffe i Irak.

Jag gick ut i duggregnet. Jag promenerade några hundra meter längs Pirmam Street. Jag gjorde ett kort besök i köpcentret Royal Mall men det var inget att ha. Mittemot Royal Mall ligger Jalil Khayatmoskén. Denna stora moské uppfördes 2007 på uppdrag av den rike affärsmannen Jalil Khayat. Som förebild står bland annat Muhammad Ali-moskén i Kairo och Sultan Ahmed-moskén (Blå moskén) i Istanbul.

Jalil Khayatmoskén är den största moskén i Kurdistan.

De två minareterna sträcker sig 65 meter upp i skyn och syns över stora delar av Erbil. Jag släpptes in i moskén av en ensam vaktmästare som tände upp bönerummet för mig. Takhöjden är hela 45 meter! Jag hade hela den fantastiska moskén för mig själv och fick i lugn och ro fotografera så länge jag önskade...

Utanför moskén vinkade jag in en taxi som för 3 000 dinarer (25 kronor) körde mig till det gigantiska köpcentret Family Mall. Detta är det största köpcentret i irakiska Kurdistan och öppnade i december 2010. Här finner man förutom över 130 olika butiker även restauranger, kaféer, biograf med fjorton biodukar med plats för 2 000 besökare och en nöjesavdelning med arkadspel. Family Mall är ett toppmodernt köpcenter som kan mäta sig med motsvarigheter i exempelvis Dubai och Europa. Hade någon för tio år sedan sagt att de skulle öppna ett KFC i Irak hade man trott att personen i fråga var galen, men givetvis finns det ett här...

Köpcentret Family Mall, Erbil.

Vid entrén var jag tvungen att passera en metalldetektor och min kameraväska fick passera genom en röntgenmaskin. Även här väckte min närvaro viss nyfikenhet av säkerhetspersonalen men det lustiga var att de inte pratade engelska så det enda de kunde göra var att på håll promenera efter mig.
I en elektronikaffär såldes piratkopior av de senaste filmerna, DVD-filmerna kostade två dollar styck och för en film på Blu-ray i 3D var priset 10 dollar.

DVD-filmer för 18 kronor styck.

Jag köpte middag bestående av friterad kyckling, pommes frites och äppelpaj på Kentucky Fried Chicken-kopian Gold N Brown Chicken. Till maten serverades jag en Pepsi på 1,75 liter! Måltiden som hade räckt till tre personer kostade inte mer än 70 kronor.
Family Mall ligger längs med den fyrfiliga 100 meter Street och håller öppet till klockan 23:00 på vardagar och till midnatt på helgen. Undvik de hundratalet taxibilarna som står utanför köpcentret. Promenera istället ett hundratal meter längs 100 meter Street och vinka in en bil från gatan, blir garanterat flera tusen dinarer billigare.

Det kan regna även i Irak...

Jag vaknade upp till en ny dag i denna spännande del av världen. Efter hotellfrukosten checkade jag ut och tog en taxi till ”Suly Garage” varifrån minibussarna och taxibilarna till Sulaymaniyah (även Sulaymaniyya  eller Slemani) avgår ifrån. Priserna var 10 000 dinarer (drygt 70 kronor) för minibuss och 15 000 (knappt 110 kronor) dinarer för en delad taxi. Betalar man 2 500 dinarer extra sitter endast två personer i baksätet i taxin annars tre personer.
Resan från Erbil till Sulaymaniyah är 20 mil och tar ungefär tre timmar med taxi, något längre med minibuss. Jag satte mig i baksätet på en ledig taxi och när taxin blev full styrde vår chaufför mot Sulaymaniyah. Det var spännande att se den Irakiska landsbygden passera förbi bilfönstret. Efter några kilometer var det dags för den första säkerhetskontrollen. Tungt beväpnade Peshmergesoldater kontrollerade varje fordon som passerade. Detta var den första av tre säkerhetskontroller som vi passerade på vägen till Sulaymaniyah.
Efter knappt en timme närmade vi oss den irakiska storstaden Kirkuk. Kirkuk (Kerkûk) är en oljerik stad som sedan juni 2014 är under kurdisk kontroll, dock utanför KRG:s gränser. Kirkuk har uppskattningsvis en lika stor befolkning som Stockholm. IS (Islamiska Staten/Daesh) har flera gånger försökt återta staden men mött hårt motstånd från de kurdiska peshmerge-styrkorna. Så sent som i januari 2015 genomförde IS en stor offensiv mot Kirkuk med självmordsattacker och en attack mot polishögkvarteret inne i centrala Kirkuk. Nu mindre än två månader senare passerade taxin längs Kirkuks utkanter i 130 km/h. Det var en något olustig känsla i magen då vi passerade en stor vägskylt med texten ”Welcome to Kirkuk”...

Gäller de flesta utom ISIS (Daesh).

 

 

Fortsättning på min reseskildring