ETIOPIEN - Afrika på riktigt...

Etiopien i Afrika är ett resmål som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. Svältkatastroferna med TV-bilder på undernärda och döende barn med uppsvällda magar är sedan länge förbi men det många förknippar med landet än idag. Etiopiens blodiga inbördeskrig tog slut 1991 och de väpnade konflikterna med grannlandet Eritrea är slut sedan femton år tillbaka. Nu lockar landet med otroliga sevärdheter, vackra och orörda natur, rika djurliv och fantastiska maträtter.

Kristendomen kom till Etiopien långt före den nådde Europa och mer än halva landets befolkningen är kristna. Etiopien var det första land som antog kristendomen som statsreligion och detta skedde så tidigt som år 300 – 400 e.Kr. Etiopien är hem för en av världens äldsta civilisationer. Det var i just Etiopien som man fann vår förfader (eller förmoder) ”Lucy” 1974.
Att resa och vistas i Etiopien är otroligt billigt, en kaffe går inte på många kronor och du blir mätt för under femtiolappen, även på finare restauranger.

Landet är säkert, vackert och om du älskar kaffe, åk hit! Det var just i Etiopien man upptäckte denna fantastiska och beroendeframkallande dryck! Etiopien är ett av de största länderna på kontinenten Afrika. Etiopien är beläget på Afrikas horn i nordöstra Afrika och gränsar till Djibouti, Eritrea, Kenya, Somalia, Sudan och Sydsudan.
Etiopien är det enda landet i Afrika vid sidan om Liberia som förblev helt självständigt under koloniseringen av kontinenten. Etiopien var dock under en kort period, 1936 till 1941, ockuperat av Italien.

Jag körde ut till Landvetters flygplats för jag vet inte vilken gång i ordningen. Säkerhetskontrollen var betydligt mer noggrann nu i november 2015 än då jag och min son reste till Paris tre månader tidigare. Att terrorhotnivån mot Sverige höjts till 4 på den femgradiga skalan var påtaglig.
Efter att jag och min väska blivit ”topsad” efter sprängmedel släpptes jag förbi med ett leende av den trevliga och professionella säkerhetspersonalen.
Min vana trogen blev det ett besök på Joe & The Juice i avgångshallen innan det blev dags att kliva ombord SAS flight 162 mot Stockholm, Arlanda.
På Arlanda var det drygt två timmars väntan innan planet till Addis Abeba i Etiopien skulle avgå. Jag fördrev tiden med att fika och se på film på mobilen.
Så blev det äntligen dags att kliva ombord Ethiopian Airlines flight 715 till Addis Abeba. Planet som skulle ta mig ner till Addis var en Boeing B787-8 Dreamliner.

Ethiopian Airlines Boeing B787-8 Dreamliner.

Flygtiden ner till Addis Abeba var åtta och en halv timme inklusive en timmes mellanlandning i Rom för att hämta upp fler passagerare och tanka planet. De trevliga flygvärdinnorna hade inte sparat på parfymen, det luktade starkt flera minuter efter de passerat i gången...

Prick klockan 07:00 följande morgon (klockan 05:00 svensk tid) landade planet på Addis Abeba-Bole International Airport (IATA-kod: ADD). På flygplatsen var det en halvtimmes kö till luckorna där man köpte visum. Ett visum för en månad (One month tourist visa) kostade 50 US dollar (450 kronor) och betalas kontant.
Visum-processen var otroligt osmidig. Först lämnade man sitt pass i en lucka för att sedan bli fotograferad och lämna fingeravtryck i en annan lucka. Betalningen och där man sedan fick sitt pass med visumet stämplat i passet var i en tredje lucka...

ADDIS ABEBA

Då jag reste med enbart handbagage klev jag direkt ut i den stora ankomsthallen där min chaufför Esias från mitt hotell stod med en skylt med texten; ”Mr. Werner”. Esias visade vägen till en blå minibuss och styrde sedan in mot centrala Addis Abeba, eller enbart ”Addis” som de som bor här säger.
Den afrikanska värmen välkomnade mig och nu var jag i Afrika på riktigt. Det var femte gången jag befann mig på denna enorma och spännande kontinent...
Reklamskyltar och affischer med de vackra och annorlunda amhariska bokstäverna kantade vägkanten och varje husfasad den korta sträckan från flygplatsen.

Bole Road, huvudvägen in till centrala Addis Abeba.

Addis Abeba (även Addis Ababa) är Etiopiens huvudstad och landets största stad med en befolkning på uppskattningsvis 3,5 miljoner. Addis Abeba är en storstad med en internationell karaktär och här ligger Afrikanska unionens (AU) högkvarter liksom flera länders ambassader och konsulat.
Den gamla bilden av en smutsig, stökig och dammig stad är sedan länge passé. Gammal möter nytt, här finns lyx och flärd i hotellbarer och shopping ett stenkast från traditionella kaffestugor och enkla gatumarknader.
Innan 2005 hade gatorna inga namn, istället fick man utgå från den närmaste kyrkan i området. Stavning på de nya gatuskyltarna är det lite si och så med vilket lockar till både skratt och frustration...

Addis Abeba ligger beläget på det vackra Etiopiska höglandet på en höjd av över 2 355 meter över havet, vilket ger staden ett behagligt klimat året runt. Staden grundades av Kejsaren Menelik II år 1887. Addis Abeba ligger vid foten av det höga Entotoberget och är världens fjärde högst belägna huvudstad efter La Paz, Quito och Bogotá.
Addis Abeba betyder ”den nya blomman” på amhariska. 
Addis är en säker storstad att besöka, risken för terroristdåd och våldsbrott är mycket låg. Däremot har staden, liksom alla storstäder, vissa områden som är särskilt drabbade av ficktjuvar. Dessa områden är givetvis där turister och besökare samlas som området längs med Bole road, Meskel Square, Piazza och Merkato.

Chauffören släppte av mig på den muromgärdade innergården till Weygoss Guest House. Jag checkade in och fick rum 207. Mitt singelrum med dusch och WC samt wi-fi och frukost kostade 365 kronor per natt.
Efter att ha slängt in min packning på rummet tog jag mig till Somalilands sambandskontor (Somaliland Liasons Office) där jag skulle ansöka om visum till den självutropade staten Somaliland beläget i norra Somalia.
Enklast att hitta till sambandskontoret är att ta sig till Trinity Hotel på Djibouti Street. Därifrån fortsätta Djibouti Street norrut knappt hundra meter och sedan vänster in på en smal gata där det sedan är skyltat resten av vägen.

Somaliland - Africas best kept secret...

Jag passerade genom en stor blå stålport och kom in på en liten innergård. Somalilands sambandskontor påminde mest om en större och lyxigare villa. Jag klev in och blev visad till ett skrivbord av en kvinna i en färgglad huvudduk. Jag fick fylla i ett formulär på fyra A4-sidor sedan gav jag kvinnan mitt pass tillsammans med ett nytaget passfoto i färg. Kostnaden för visumet var 70 US dollar i november 2015. Tyvärr var ambassadören, som skriver ut visumen, upptagen i möte. Kvinnan undrade om jag kunde komma förbi om ett par timmar och hämta upp mitt pass. Fanns inte så mycket att göra än att återkomma... 
Somaliland Liasons Office har öppet måndag till fredag 09:00 – 14:00.

Somaliland Liasons Office i Addis Abeba.

Jag tog en taxi till det stora Meskeltorget som är Addis Abebas hjärta och absoluta centrum. Meskeltorget (även stavat Meskal och/eller Mesqel) har fått sitt namn efter Meskelfestivalen, denna religiösa högtid har firats i över 1 600 år. Meskelfestivalen hålls här årligen den 27 september. Meskel är amhariska för ”kors” och festivalen firas till minnet då Krist kors påträffades av kejsarinnan Helena av Konstantinopel i Jerusalem år 324.
Dagens torg är en populär skådeplats för politiska demonstrationer och festivaler.

Meskeltorget i centrala Addis Abeba.

I torgets absoluta närhet ligger det lilla museet Red Terror Martyrs Memorial Museum. Museet har en utställning om den fasansfulla perioden i Etiopiens historia som går under namnet ”Röda terrorn”.
Etiopien förvandlades till en kommunistisk stat med stöd av Sovjetunionen under perioden 1974 - 1991. ”Röda terrorn” (Qey Shibir) var en våldsam politisk kampanj i Etiopien och Eritrea som ägde rum 1977 – 1978 av den kommunistiska militärjuntan Derg (amhariska för "kommitté"). Den kommunistiska diktatorn Mengistu Haile Mariam blev direkt ansvarig för den terror som följde mot de egna medborgarna. Uppskattningsvis mellan 30 000 och 500 000 personer dödades under den röda terrorn...

Några av alla offren under "Röda terrorn".

Mengistu Haile Mariam lever idag i landsflykt i Zimbabwe dit han flydde 1991. 2008 dömde etiopiska högsta domstolen Mengistu (i sin frånvaro) till döden för folkmord.
Museet sköts av tidigare fångar och anhöriga till personer som torterades och mördades under denna mörka period. Red Terror-museet öppnades så sent som 2010.

En äldre herre tog emot mig och visade mig i vilken ordning jag skulle besöka de olika montrarna och föremålen i museet. Ett plakat förklarade några av de vanligast förekommande tortyrmetoderna;
Dra ut finger- och tånaglar med tång. Mörda fångar framför andra fångar samt genomföra skenavrättningar. Hänga tyngder på manliga fångars testiklar. Införande av diverse föremål i kvinnliga fångars underliv. Dränka fångar i upphettad olja. Listan fortsatte med ytterligare punkter...
Ett rum hade flera glasmontrar fyllda med kranium, skelettdelar, kläder och personliga tillhörigheter från uppgrävda massgravar.

En glasmonter var proppfull med barnkläder från barn som blivit avrättade av militärjuntan...
Det är gratis inträde till museet men ett ekonomiskt bidrag kan lämnas i en liten glaslåda vid utgången.
Museet är beroende av donationer då det drivs utan några som helst bidrag från etiopiska staten eller Addis Abebas ledning. Utanför museet står ett monument med texten; ”Never ever again”...

Red Terror Martyrs Memorial Museum.

Addis Abebas toppmoderna spårväg invigdes så sent som i september 2015. Spårvagnsnätet består av två linjer med 39 stationer.

Addis Abeba 2015.

När jag fotograferade den täta trafiken på Meskeltorget hamnade jag i samtal med en ung etiopier. Han hette Yohannes och pratade prickfri engelska. Han undrade vad min nästa sevärdhet i staden var. När jag svarade S:t Georgekyrkan erbjöd han sig att visa vägen. Vi hoppade in i en liten minibuss och fortsatte i drygt tio minuter. Innan jag hann betalade hade redan Yohannes betalt för bussresan. Vi hoppade av vid Piazza norr om stadens centrum.

Runt piazza finner man de billigaste hotellen samt en stor del av Addis nöjesliv som restauranger, kaféer och barer. Området har en italiensk prägel vilket även namnet skvallrar om. Här finner man stadens absolut bästa pastarestauranger liksom några av stadens bästa kaféer.
Om du tror att området är ett litet pittoreskt torg med uteserveringar och parasoller är du helt fel ute. Piazza är beläget runt en stor korsning och kantad med fula byggnader. Det är dammigt, smutsigt, högljutt och alldeles alldeles underbart...
Inte många hundra meter från där vi hoppade av ligger S:t George-katedralen på en kulle. Själva katedralen är byggd som en oktogon (åttahörning). Katedralen uppfördes på order av kejsaren Menelik II 1896 för att fira segern över italienarna under slaget vid Adua (även Adwa). Katedralen är uppkallad efter Etiopiens skyddshelgon sankt Göran (Saint George) och stod klar 1911. Den grå stenfasaden är föga imponerande men insidan är desto mer dekorerad med vackra tak- och väggmålningar och snidade altare.
Både kejsarinnan Zewditu I av Etiopien och kejsaren Haile Selassie I har krönts i kyrkan.

St George's Cathedral.

Bredvid katedralen ligger ett litet museum med ett tillhörande klocktorn. Inträdet till museet var på 50 birr (20 kronor) och då ingick det en guidad tur. Guiden låste upp och lät mig gå upp i klocktornet. Trappstegen är mycket smala och det saknas räcke så var försiktig! I det lilla museet visades jag flera klädesplagg som de olika kejsarinnorna och kejsarna burit samt flera religiösa kors. Det råder fotoförbud i museet.
Min självutnämnde guide Yohannes önskade visa mig fler av stadens sevärdheter men jag hade en tid på Somalilands sambandskontor. Yohannes propsade på att först följa med och sedan att jag skulle ringa honom på eftermiddagen så att han kunde fortsätta guida mig. Jag förklarade att jag hellre ville upptäcka Addis Abeba i min egen takt och att jag kunde ringa om jag behövde hans tjänster.
Etiopien är ett fattigt land och som besökare blir detta främst uppenbart då människor gärna vill sälja allt från tuggummin till telefonkort. Tiggare förekommer också men vanligast är att unga killar erbjuder sig att guida dig och samtidigt vill träna på sin engelska. Det är inte alltid de säger att de vill ha betalt för guidningen rakt ut men det förväntas. Betala vad du själv tycker är rimligt och känns rätt.

Jag tog en taxi tillbaka till Somalilands sambandskontor. Priset jag fick betala var 250 birr (knappt en hundralapp) vilket antagligen var ett rejält överpris men fortfarande billigare än motsvarande taxiresa i Sverige. Jag fick tillbaka mitt pass med visumet färskt stämplat på en ledig sida i passet. Jag fick även ett intyg på både engelska och på somaliska att alla kostnader var betalda. Skulle det dyka upp frågetecken vid någon av gränsövergångarna eller om jag skulle bli ombedd att betala mer pengar skulle jag hänvisa till detta intyg.
Med mitt pass nedstoppat i väskan fortsatte jag att utforska denna spännande storstad. Jag passerade små butiker och överallt möttes jag av leenden, nyfikna blickar och ett ”hello mister!”.
Jag slog mig ned på en plaststol vid ett ledigt bord utanför en liten kaffestuga. Var och varannan gata i Addis Abeba har en eller flera små kaffestugor, så kallade buna bet. Här rostas kaffebönor som sedan mals och kaffet kokas sedan över öppen eld i speciella lerkrukor (jebena).

Jebena, etiopisk kaffekanna.

En nybryggd kopp kaffe kostade endast fem birr, vilket motsvarar två svenska kronor! Kaffet serverades svart tillsammans med en skål med socker och en liten kryddkvist vilken man skulle lägga i kaffet. Jäklar vilket gott kaffe! Att besöka ett par buna bet varje dag är ett absolut måste när man besöker Addis...

En kopp kaffe kostar två kronor i Addis Abeba.

Nytankad med koffein fortsatte jag vidare och hamnade efter en stund utanför restaurangen Yohannes Kitfo. Det var inga skyltar utanför restaurangen så jag fick fråga mig fram. Yohannes Kitfo ligger mittemot Maria Rubbato Catholic School. Yohannes Kitfo serverar endast en sorts maträtt, nämligen kitfo, Etiopiens svar på råbiff....
Innan min resa till Etiopien hade jag aldrig hört talas om kitfo, vilket är rå nöt- eller lammfärs som är kryddad med kryddblandningen mitmita och serveras med injera. På Yohannes Kitfo serveras om inte hela Etiopiens så i alla fall Addis Abebas bästa kitfo.
Jag serverades injera, det gråa pannkaksliknande mjuka tunnbrödet som är grunden i etiopisk kost, samt en liten skål med kitfo. Till maten serverades även en skål med gomen (kryddad och kokt grönkål) och små skivor Kocho, ett etiopiskt hårt tunnbröd som påminner om knäck i konsistensen.
Det går även att få sin kitfo lätt brynt (leb leb) men jag ville ha min rå, Ethiopian style!

Kitfo, rå nötfärs med kryddor.

Det skulle visa sig att detta var en av de bästa måltiderna under hela min vistelse i Etiopien. Att äta rått kött i Etiopien låter kanske inte som den smartaste av idéer men köttet tillsammans med de olika tillbehören smakade otroligt. Måltiden förvandlades till en fantastisk smak- och matupplevelse. Notan slutade på 210 birr (85 kronor), inklusive måltidsdryck.

Efter maten vinkade jag in en blåvit taxibil. Chauffören Kirome tuggade kat under hela resan. Kat (även känt som Qat, Khat, Quat och Chat) är en centralstimulerande drog som innehåller bland annat de i Sverige narkotikaklassade ämnena katin och katinon. Intaget sker genom att man tuggar på skott och blad från växten Catha edulis och sedan sväljer saliven. Brukaren blir pigg och pratglad men kat ökar även pulsen, kroppstemperaturen och blodtrycket samtidigt som det dämpar aptiten och orsakar förstoppning. De långvariga effekterna av användandet av kat är bland annat magkatarr, leverskador, tandlossning och avmagring på grund av aptitlöshet. Vid höga doser kan förvirring och rastlöshet uppstå likasom aggressivitet och förföljelsetankar. Andra bieffekter är bland annat ångest, depression, sömnsvårigheter och i vissa fall även impotens. Håll dig till etiopiskt kaffe istället!

Med munnen och näven full med kat...

Den pigge och pratglade (och troligtvis en smula förstoppade) taxichauffören Kirome släppte av mig framför Nationalmuseet, National Museum of Ethiopia, på King George VI Street. Utanför entrén satt ett par beväpnade säkerhetsvakter som snabbt kände över mig och sedan kikade i min väska innan jag släpptes förbi.

National Museum of Ethiopia.

Etiopiens Nationalmuseum innehåller bland annat arkeologiska fynd som statyer från det tidigare Aksumitiska riket (Axum), samlingar från de tidigare kejsarna av Etiopien och några av landets mest berömda konstverk. Det är även här man finner skelettdelar från tidiga hominider och en modell av den berömda "Lucy".
Upptäckten av Lucy slog världen med häpnad år 1974 då hon hittades i Hadar, Etiopien. Hennes väl bevarade skelett visade att förmänniskor av arten Australopithecus afarensis gick upprätt redan för 3,2 miljoner år sedan. Från början kallades skelettdelarna för AL 288-1 men fick sedan namnet ”Lucy” då Beatleslåten "Lucy in the Sky with Diamonds" spelades upprepade gånger under utgrävningarna. Lucy kallas också för Dinknesh, ”Du är fantastisk” på amhariska.
I en glasmonter i källarvåningen visas avgjutningar av Lucys skelett. De riktiga ben- och skelettdelarna bevaras i ett låst arkiv. Man slås av hur liten hon var, vår förmoder.

Jag har träffat Lucy!

Här finns även skelettdelar från det sabeltandade kattdjuret homotherium och den gigantiska savannlevande grisen Notochoerus. På museets övriga våningar kan man bland annat beskåda kejsaren Haile Selassies snidade tron och traditionella etiopiska vapen, smycken, kläder och musikinstrument.
Inträdet till museet är blygsamma 10 birr (4 kronor).

I den lilla trädgården utanför Nationalmuseet lever sköldpaddor. Ett stenkast från Nationalmuseet står en svart gammal Ford från tidigt 1900-tal som tydligen var en av de allra första bilarna i landet.

En ung pojke dök upp och ville sälja tuggummin. Han hette Migbaru och var tretton år gammal. Migbaru talade perfekt engelska och erbjöd sig att visa mig runt i Addis Abeba. Tillsammans tog vi en minibuss till Piazza för fem birr (två kronor). Vi passerade Itegue Taitu Hotel från 1898 som är landets första hotell. Hotellet uppfördes på uppdrag av kejsarinnan Taitu Betul (1851 – 1918). Den 11 januari 2015 drabbades hotellet av en brand vilket medförde omfattande skador på hotellet.
Efter en kort promenad kom vi fram till det familjeägda kafferosteriet och kaféet Tomoca (även TO.MO.CA.).

Lokalen är liten men inbjudande och doften av nyrostade och malda kaffebönor känns redan långt ute på gatan. Migbaru hälsade glatt på personalen och en äldre man bakom disken förklarade för mig att jag hade hittat stadens bäste guide.

Tomoca Coffee House i Addis Abeba.

Vi beställde in var sin Caffè macchiato för 12 birr koppen (ungefär fem kronor). Detta är en fantastisk kaffeupplevelse för en struntsumma! Det står om Tomocas kaffe i varje resguide från Addis Abeba och precis alla känner till stället. Och det med rätta, kaffet som serveras här är magiskt! Tomoca slog upp sina portar redan 1953 och här serveras förutom nybryggt kaffe även presentförpackningar med kaffebönor vilket är utmärkta souvenirer och presenter att handla hem. En påse med ett halvt kilo malda Harar-kaffebönor kostade 138 birr (60 kronor).
TO.MO.CA är en förkortning av Torrefazione Moderna Café.

Min guide Migbaru.

Koffeinstinn och med ny energi fortsatte vi sedan mot det gigantiska marknadsområdet Merkato. Detta är den största utomhusmarknaden på hela kontinenten. Uppskattningsvis 13 000 människor arbetar här och den största handelsvaran är kaffe. Var själva marknaden börjar och slutar är oklart då dess gränser hela tiden ändras.
Det var fullt kommers med människor som i strid ström passerade med varor på sina huvuden. Stannade man till för att fotografera dröjde det inte många sekunder innan man fick kliva åt sidan för att släppa fram handlare och bärare.

Det visade sig inte vara särskilt populärt att fotografera på marknaden. Att ta kort på enskilda personer väckte antingen irritation (fråga först!) eller en förväntad donation på en ansenlig summa etiopiska birr...

Merkato är kaotiskt och fullproppat med människor, boskap och varor. Det sägs att allt går att hitta på denna marknad... Även här gäller det att se upp för ficktjuvar. Flera reseguider och resenärer varnar för mer eller mindre lyckade försök till stölder ur ryggsäckar och fickor. Det är mycket sällsynt att tjuvarna blivit fysiska eller hotfulla. Skulle du mot förmodan råka ut för ficktjuvar eller skumma personer så ha en visselpipan i beredskap och var beredd på att svinga med nävarna och skrik ”leba! (tjuv!).
Merkato är öppet från ungefär 07:00 till 19:00 måndag till lördag. Undvik söndagar då största delen av marknaden är stängd.

Efter att utforskat en bråkdel av denna enorma marknadsplats tog vi en taxi för att sedan fortsätta med flera minibussar upp till toppen av berget Entoto. Minibussarna kostade inte mer än mellan två och fem birr per person. Mount Entoto är det högsta berget runt Addis Abeba och sträcker sig 3 200 meter över havsnivån. På den brant vägen upp till toppen passerade vi Eukalyptusträd som importerades från Australien under kejsare Menelik II:s regeringstid. På grund av den grönska som råder här kallas berget ofta för Addis Abebas lungor.
På väg uppför den bitvis riktigt branta vägen mötte vi flera kvinnor bärandes på enorma buntar med grenar och pinnar på ryggen. Dessa kvinnliga vedbärare (fuelwood carriers) går med dessa tunga knippen flera mil varje dag för att sälja ved.

Addis Abebas "fuelwood carriers" på Mount Entoto.

Vägen bjuder på fantastiska vyer över Addis Abeba nedanför berget. De enkla husen som står längs vägen är byggda i korrugerad plåt. På toppen av Entotoberget står Entoto Maryam-katedralen (även känd som Sankta Mariakyrkan). Kyrkan är liksom S:t Georgekatedralen i centrala Addis Abeba byggd i tegel som en åttahörning. Runt tegelbyggnaden går en färgglad träpaviljong i ljusblått, rött, grönt och rött. År 1889 kröntes Menelik II till kejsare i kyrkan. Inträdet till kyrkan var 100 birr.

Entoto Maryam-katedralen på Entotoberget.

Här finns en källa med vad som påstår vara heligt vatten. Detta vatten sägs kunna bota alla tänkbara sjukdomar, även HIV. På och omkring berget lever flera HIV-positiva personer som dagligen dricker vattnet för att bli friska från sjukdomen.
Vi njöt av den vackra utsikten medan solen sakta gick ner över Addis Abeba...

En minibuss och ett byte till en taxi tog oss till köpcentret Edna Mall i centrala Addis. Jag tackade Migbaru för guidningen och betalade honom några 10-dollarsedlar...

Köpcentret Edna Mall.

Jag kikade lite i butikerna i Edna Mall innan jag tog en taxi tillbaka till mitt hotell. Middag åt jag på Saana Restaurant ett hundratal meter från mitt hotell. Jag slog mig ner på den stora uteserveringen och beställde sedan in Shekla tibs, grillade köttbitar i en lerskål. Under lerskålen brinner kol samtidigt som köttet grillas och sedan hålls varmt. Till köttet serverades jag en soppa samt tunnbröd och grönsaker. Köttet smakade himmelskt och jag kunde inte annat än le då notan kom in - 115 birr (48 kronor) för mat och dryck. Etiopien är fantastiskt!

Shekla tibs är en personlig favorit.

Följande morgon klev jag upp 05:30. Hotellets chaufför Esias körde mig till flygplatsen. Resan tog knappt tio minuter. Så fort man kom in i flygplatsbyggnaden fick man passera en säkerhetskontroll där allt bagage röntgades och alla passagerare fick gå igenom en metalldetektor. Jag checkade in på Ethiopian Airlines flight 122 till Lalibela. Efter incheckningen var det ytterligare en säkerhetskontroll innan man kunde fortsätta till gaterna. Planet som skulle ta mig norrut till staden Lalibela var en Bombardier Q400, ett tvåmotorigt propellerplan.
Resan till Lalibela tog ungefär två timmar med en mellanlandning i Gonder. Utsikten från flygplansfönstret bjöd på ett fantastiskt kuperat landskap när planet gick ner för landning.

LALIBELA

I den lilla ankomsthallen trängdes researrangörer, svarttaxichaufförer och hgoellrepresentanter. Jag klev ut i den stekande solen och kom fram till en liten minibuss som stod i skuggan.

Lalibelas lilla flygplats.

En minibuss från flygplatsen till mitt hotell i Lalibela kostade 70 birr (knappt 30 kronor) de 25 kilometerna. Minibussen körde bitvis på riktigt dåliga avsnitt på den smala grusvägen som gick mellan vackra berg och dalgångar. Chauffören släppte av mig på innergården till Jerusalem Hotel. Hotellet hade jag bokat hemifrån och visade upp min reservation i receptionen. Två nätter kostade 60 dollar. Jag fick rum 21 med egen dusch och WC samt en helt makalös utsikt från terrassen.
Staden Lalibela ligger i regionen Amhara i norra Etiopien. Staden, med en folkmängd på drygt 15 000 invånare, ligger 65 mil norr om Addis Abeba. Staden är uppkallade efter 1200-talskungen Lalibela.
Lalibela är mest berömt för sina klippkyrkor från 1100-talet som är uthuggna direkt i marken. Dessa kyrkor var huvudanledningen till mitt besök i Lalibela men denna dag skulle jag istället besöka Yemrehanna Kristos-kyrkan cirka 40 kilometer utanför stan. Kostnaden för en privat minibuss med chaufför och guide samt inträde till kyrkan kostade 115 US dollar. Jag hörde mig för och detta var det lägsta priset som jag lyckades förhandla fram. Priserna varierar och jag vet personer som kommit undan med betydligt mindre.

Min guide Eshetu och min chaufför bestämde träff på den stora uteserveringen som hörde till Seven Olives Hotel där vi åt lunch. Detta populära hotell har även en utmärkt restaurang. Jag beställde in mahaberawi vilket är en maträtt som med fördel äts tillsammans med andra. Mahaberawi består av ett injerabröd toppat med flera olika kött- och grönsaksrätter och är en perfekt introduktion till det etiopiska köket. Inga tallrikar eller bestick behövs utan man äter med händerna från det stora fatet. Man river av bitar av injera och använder sedan brödet för att sleva upp de olika maträtterna.

Mahaberawi - Etiopiens svar på pyttipanna.

Jag beställde även in min personliga favorit Shekla tibs, grillade köttbitar i en lerskål. Maten smakade utmärkt och både jag, min guide och chaufför blev mätta. Notan slutade på 329 birr (knappt 140 kronor) inklusive dryck och serviceavgift. I Etiopien blir man glad när man skall betala notan... Efter maten styrde vi stegen mot en vit minibuss. Jag hoppade in i framsätet och hade min kamera beredd i knät. Det visade sig att den snart skulle gå varm...

Minibussen styrde genom Lalibela som är utspridd längs de höga kullarna. Det var fullt av liv och rörelse på de smala gatorna med skolungdomar, tuk tuks och boskap som trängdes om utrymmet. Vi passerade det fantastiska, futuristiska och arkitektoniska underverket som utgör restaurangen Ben Abeba. Där skulle jag äta kvällens middag bestämde jag mig i samma sekund jag fick syn på byggnaden högt upp på en av Lalibelas kullar.

Ben Abeba Restaurant, Lalibela.

Vi fortsatte längs bitvis riktigt usel väg men det blev en del av äventyret. Vägen kantades av vinkande barn med otroliga leenden som smittade av sig.

Dåliga vägar är en del av äventyret...

På fälten vallades får och kor och chauffören fick flera gånger bromsa in då djuren tog upp större delen av vägen. Flera svarta klippörnar svävade majestätiskt över stora fält med solrosor.

Klippörn.

Från Lalibela till Yemrehanna Kristos-kyrkan är det närmare 40 kilometer men resan dit tog drygt en och en halv timme på grund av den dåliga vägen. Det var torrt i luften och varje gång vi mötte ett annat fordon virvlade det upp stora dammoln.

Road trip Ethiopia.

Vi kom fram till en liten by där vi fick fortsätta till fots uppför en bitvis riktigt brant stentrappa i tio minuter. Inträdet till kyrkan var 300 birr (125 kronor) men det hade jag redan betalat till min guide.
Yemrehanna Kristoskyrkan (Yemrehana Krestos) byggdes under 1100-talet i en naturlig grotta. Kyrkan är uppkallat efter kung Yemrehana Krestos. Man fick ta av sig skorna på utsidan innan man fick kliva in i grottan. Väl där inne uppenbarade sig den lilla men imponerande kyrkan.

Yemrehanna Kristos-kyrkan inne i grottan.

En munk dök sedan upp och låste upp kyrkans trädörr och släppte in oss. Munken visade upp olika kors som användes under gudstjänsterna.

Väggmålningar i Yemrehanna Kristos-kyrkan.

Förutom några forskare som undersökte grottans mumifierade munkar och pilgrimer hade jag och min guide Eshetu grottan för oss själva.

Mumifierade kroppar längst inne i grottan...

Innan vi åkte tillbaka till Lalibela igen drack vi varsin starkt etiopiskt kaffe i den lilla byn nedanför kyrkan. Kyrkan i grottan var imponerande men det var resan dit och tillbaka som var höjdpunkten med alla vinkande barn och vackra vyer. Då gör det inte så mycket att man fått betala överpris...

Goa ungar!

Väl tillbaka på mitt hotellrum duschade jag av mig resdammet. Jag pratade med hotellreceptionen och de ordnade en tuk tuk som körde mig till restaurangen Ben Abeba på andra sidan Lalibela. Restaurangen påminner om något som Ewoker byggt men Ben Abeda anses som en av Lalibelas bästa restauranger. Utsikten från de olika terrasserna är oslagbar, särskilt i skymningen.

Middag på planeten Endor.

Jag slog mig ner vid ett ledigt bord och njöt en lång stund av den makalösa utsikten härifrån. Jag beställde in injera fit fit med äggröra. Detta är injera som blandas med stark chilikryddad gryta vilket gör injerabrödet riktigt saftigt. Till maten drack jag en papayajuice och en lokal öl, Walia. Maten smakade bra men det var vyerna som blev det bestående minnet från mitt besök.
Solen gick ner och en sval bris svepte in över terrassen. Medan stjärnorna lyste och syrsorna ljöd njöt jag av att återigen befinna mig på resande fot...

Utsikt från restaurangen Ben Abeba.

Notan gick på 138 birr (knappt 60 kronor). På grund av att min chaufförs tuk tuk krånglade dök han inte upp på utsatt tid. Den trevliga restaurangpersonalen ringde mitt hotell som lovade att skicka en annan tuk tuk.
Medan jag väntade fick jag ett trevligt samtal med restaurangägaren, den otroligt trevliga och charmiga Susan. Ursprungligen från Skottland hamnade hon i Etiopien och har nu drivit restaurangen Ben Abeba i fyra år. Susan anställer lokala ungdomar i sin restaurang, så även om servicen kan dröja och kyparna inte hör till de mest professionella så ha tålamod. Dina etiopiska birr gör nytta så jag kan varmt rekommendera ett eller två besök på Ben Abeda i Lalibela.
En annan tuk tuk dök upp och körde mig tillbaka till mitt hotell. På hotellrestaurangens uteplats hölls en traditionell dans- och musikuppvisning. Det serverades även kaffe och det säger jag aldrig nej till...

 

 

Fortsättning på min reseskildring