ETIOPIEN - Äventyret fortsätter...



LALIBELA

Följande morgon började med en enkel frukost bestående av omelett och ett fat med frukt samt starkt etiopiskt kaffe i hotellrestaurangen. Kaffet var så starkt att jag antagligen skulle vara vaken i två dygn i sträck!
Efter frukosten promenerade jag mot Lalibelas och ett av Etiopiens allra främsta sevärdheter, de 900-åriga klippkyrkorna. De imponerande klippkyrkorna i staden lät byggas på 1100-talet av kung Gebre Mesqel Lalibela. Kung Lalibela har även gett namn åt staden.
Efter tre minuters promenad hade jag en svans med självutnämnda guider och fixare. Även vid entrén blev jag omringad av unga män som erbjöd sig att guida mig inne bland kyrkorna. För den som verkligen vill veta precis allt om varje kyrka kan jag rekommendera en guide men personligen önskade jag fotografera och uppleva sevärdheterna i min egna takt. Den information som jag hade skrivit ut från min resguide och hittat på nätet räckte för mig.
Inträdet till klippkyrkorna var hela 50 dollar (över 450 kronor). Merparten av dessa pengar går till att underhålla kyrkorna, till löner för de anställda men även till fattiga och behövande i Lalibela.
Kyrkorna är öppna för besök dagligen mellan 08:00 – 12:00 samt mellan 14:00 – 17:00. Din entrébiljett gäller i fyra dagar.


Klippkyrkorna i Lalibela är Etiopiens främsta sevärdhet.

Det finns elva klippkyrkor i Lalibela varav merparten är monolitkyrkor, det vill säga de är uthuggna ur ett enstaka massivt stycke sten. Kyrkorna byggdes uppifrån och ner, det vill säga helt i motsats till vad som är vanligt i byggkonstruktion.
Kung Lalibela lät uppföra kyrkorna som en kopia av den heliga staden Jerusalem. Detta för att Jerusalem inte gick att vallfärda till då staden var belägrad av muslimska styrkor. Enligt sägnen tog det endast 24 år att bygga kyrkorna då kung Lalibela fick hjälp av änglar att färdigställa kyrkorna. Klippkyrkorna upptogs redan 1978 på UNESCO:s världsarvslista.

Den första kyrkan jag kom fram till var den gigantiska Bet Medhane Alem (Biete Medhane Alem), Världens frälsares hus. Kyrkan, som är den största monolitkyrkan i världen, har en höjd av hela 11,5 meter och en längd på 37,7 meter. Med sina 72 kolumner påminner Bet Medhane Alem om ett grekiskt tempel.


Bet Medhane Alem i Lalibela.

För att skydda kyrkan finns idag ett enormt tak uppsatt vilket tyvärr förtar en stor del av upplevelsen och kyrkans skönhet. Innan man får beträda någon av kyrkorna måste man lämna skorna utanför. Då det finns elva kyrkor kan det vara en god idé att inte knyta skorna efter varje besök...
Fotografering är tillåten även inne i kyrkorna så länge man fotograferar utan blixt.

Nästa kyrka jag besökte var Bet Maryam, Jungru Marias hus. Kyrkan tros vara den äldsta av Lalibelas klippkyrkor och omges av en stor gård i olika nivåer. Bet Maryam är byggd i ett enda stycke. Kyrkans insida är vackert smyckad med otroliga ornament i snidat trä och målningar föreställandes historier ur Bibeln. Bet Maryam är den mest utsmyckade av kyrkorna med takmålningar och dekorerade kyrkvalv.


Bet Maryam-kyrkans inre.

Även denna kyrka är täckt av ett enormt tak som hölls upp av metallpelare. Jag klättrade upp på en avsats och hade perfekt utsikt över både Bet Medhane Alem-kyrkan och Bet Maryam-kyrkan nedanför.
I bergväggen norr om Bet Maryam-kyrkan ligger kapellet Bet Meskel, Korsets hus. Detta lilla kapell är uthugget i berget och består av två rum.
På andra sidan gårdsplanen och söder om Bet Maryam-kyrkan ligger ytterligare ett litet kapell, Bet Danaghel (även Bete Denagil och Bet Ghel), Martyrernas hus. Kyrkan tros vara uppförd för att hedra de nunnor som avrättades av den romerske kejsaren Julianus Apostata på senare delen av 300-talet.

En smal tunnel genom berget ledde fram till tvillingkyrkorna Bet Golgotha och Bet Mikael (även benämnd Bet Debre Sina). Bet Mikael fungerar som ett förrum till Selassikapellet, ett av Lalibelas allra heligaste helgedomar. Selassikapellet innehåller tre altare var och en rikligt utsmyckad. Tyvärr är kapellet mycket sällan öppet för besökare.
En öppning i väggen leder till Bet Golgotha-kyrkan. Bet Golgotha-kyrkans insida är smyckad med inristade figurer i naturlig storlek föreställandes kristna helgon. Bakom ett tjockt draperi göms vad som påstås vara kung Lalibelas grav. Tyvärr får inte kvinnor beträda Bet Golgotha-kyrkan (!).
Utanför Bet Mikael-kyrkan står Adams symboliska gravsten uthuggen ur ett enda stenblock.


Tomb of Adam, Lalibela.

Bakom stenblocket gömmer sig den lilla kyrkan Bet Uraiel (Biet Uraiel) som troligen använts som förråd. En präst poserade för mig med ett kors inne i den lilla kyrkan. Jag fortsatte knappt 100 meter österut och passerade en konstnär som målade färggranna och vackra religiösa och historiska motiv.

Ett litet ark kostade 100 birr och jag köpte ett föreställandes Etiopiens skyddshelgon Sankt Göran (Saint George). Jag fortsatte sedan längs en smal stig och kom fram till ett av Etiopiens allra främsta sevärdheter och mest kända byggnad, Bet Giyorgis-kyrkan (Sankt Görankyrkan).


Klippkyrkan S:t George i Lalibela.

Denna vackra och mäktiga monolitkyrka är uthuggen direkt i jorden och består av kalktuff. Kyrkan är formad som ett grekiskt kors och är daterad till mellan 1100- och 1200-talet. Bet Giyorgis-kyrkan står för sig självt en bra bit från de övriga klippkyrkorna. Från platån där kyrkan är belägen har man en otrolig utsikt över dalgångarna nedanför. Enligt sägnen blev Sankt Göran rasande då han inte fick någon egen kyrka uppförd på platsen. Sankt Göran konfronterade kung Lalibela som genast satte igång att uppföra kyrkan till Görans ära.
Bet Giyorgis-kyrkan anses som kronjuvelen bland Lalibelas kyrkor och är den mest kända och avbildade kyrkan. En djup handgrävd ravin leder fram till den roströda kyrkan vars bas befinner sig tolv meter under markytan.


Bet Giyorgis-kyrkans bas står tolv meter under markytan.

Alldeles till vänster om ingången finns ett litet urgröpt utrymme. Bakom en enkel trägrind gömmer sig skelettet efter en munk. Jag tog av mig mina kängor utanför och besökte kyrkans inre. Här finns två träkistor med ett avancerat skruvlås (nyckeln består av en stor träskruv) där viktiga skrifter och religiösa kors förvaras.
Besöket i Bet Giyorgis-kyrkan var verkligen höjdpunkten på dagen!


Bet Giyorgis-kyrkan är kronjuvelen bland Lalibelas klippkyrkor.

Klockan närmade sig 12:00 och då stängde kyrkorna för besökare i två timmar. Jag lämnade området och letade upp en restaurang. Jag åt en enkel lunch bestående av etiopisk pizza på Selina Restaurant. Efter näsan en timme kom så min pizza med morötter istället för tomatsås och pizzadegen smakade sött... Detta var enda gången under min resa i Etiopien som jag blev missnöjd med maten. Nåväl, ölen för sex kronor smakade i alla fall bra. Notan slutade på en dryg femtiolapp.
För att fördriva tiden fram till 14:00 då kyrkoområdet öppnade igen besökte jag några enkla plåtskjul som fungerade som affärer.

Jag handlade bland annat en fotbollströja till min fotbollstokige åttaåring. Tröjan med nummer sju och namnet Saladin tryckt på ryggen blev en succé. Saladin Said är forward i det etiopiska landslaget.
Efter lunchen och shoppingrundan besökte jag de resterande kyrkorna. Jag passerade genom ett litet enkelt bostadsområde där munkar och nunnor levde i primitiva hyddor och små grottor med endast ett litet fönster och en enkel trädörr.

Jag kom fram till Bet Amanuel, Emmanuels hus. Denna kyrka är uthuggen ur ett enda klippblock och mäter arton gånger tolv meter och har en höjd på tolv meter. Förutom en vakt som slött kikade på min entrébiljett hade jag hela kyrkan för mig själv. Bet Amanuel-kyrkan består av två våningar. I klippväggarna som omger kyrkan finns små enkla utrymmen med skelett efter pilgrimer som velat bli begravda här.


Bet Amanuel-kyrkan.

En tunnel i det röda kalkstensberget leder till nästa kyrka, Bet Merkorios. Ursprungligen tros kyrkan ha använts som fängelse eller domstolsbyggnad då man funnit rester av fotbojor i byggnaden. Bet Merkorios har fått sitt namn efter en romersk martyr. Genom en lång och becksvart tunnel kom jag fram till den närliggande tvillingkyrkan Bet Gabriel – Rufael (Ärkeänglarnas hus). Denna kyrka var stängd för besökare då stora delar av taket kollapsat och rasat in.
Den sista kyrkan att utforska var Bet Abba Libanos (Bete Aba Libanos) som är tillägnad det etiopiskt helgonet Abba Libanos. Denna kyrka skiljer sig från de övriga genom att dess bas och tak fortfarande sitter ihop med berget. Det är bara kyrkans tre väggar som är frilagda.

Jag satte mig och åt mellanmål på en kulle med utsikt över stora delar av Lalibela nedanför. Då det inte finns några restauranger eller kaféer i området är ett tips att ta med egen matsäck och vatten. Toaletter finns endast vid huvudentrén.
Två soldater som vaktade området slog sig ner och vi pratade en lång stund. Jag passerade återigen förbi Bet Giyorgis-kyrkan (Sankt Göran-kyrkan) och denna gång var det betydligt färre besökare. Jag fotograferade kyrkan en lång stund. Klippkyrkorna i Lalibela var verkligen höjdpunkten på min Etiopienresa!

Det blev sen eftermiddag och jag styrde stegen tillbaka mot mitt hotell. Jag stannade till vid en liten hydda där en ung kvinna sålde kaffe. Jag slog mig ner på en enkel trästol och såg på medan kvinnan malde och sedan kokade en kopp etiopiskt kaffe. Koppen kostade tio birr, fyra kronor och kaffet smakade gudomligt...
Några barn på väg hem från skolan passerade förbi samtidigt som de sjöng.

Väl tillbaka på hotellet satte jag mig på terrassen. Jag bjöds på ett magiskt skådespel när solen sakta gick ner vid horisonten. Solnedgångarna i Afrika är oslagbara!


Solnedgång över Afrika.

Jag vaknade upp till en ny dag i denna fantastiska del av världen. Efter en hotellfrukost bestående av omelett och en liten kanna etiopiskt kaffe begav jag mig till marknadsområdet. Varje lördag hålls en stor marknad i Lalibela. Många av försäljarna kommer långväga med sina varor och djur till försäljning.

Så fort jag kom ut på gatan blev jag ikappsprungen av två unga pojkar som önskade öva på sin engelska. De båda pojkarna Gashaw och John höll mig sällskap till marknaden.


Lalibelas marknadsområde.

Försäljarna höll på att ställa fram och iordningställa sina varor. Vi passerade försäljare som sålde grönsaker som tomater, rödlök och stark chilipeppar.


Lördagsmarknaden i Lalibela.

Sädesslaget teff som används till att göra injera såldes från stora säckar.
I några plåtskjul i andra änden av marknadsområdet låg en enkel bar, en så kallad tella bet. Dessa små enkla ölhus säljer tella, vilket är öl gjort på teff och durra.


Tella, etiopisk fulöl.

Alkoholhalten ligger i regel mellan två och fyra procent. Denna gråa fulöl serverades i en enkel plåtburk och kostade endast tre birr, det vill säga drygt en krona. Att bjuda laget runt visade sig vara löjligt billigt...


Bjuder man på öl blir man snabbt populär...

Jag var den ende västerlänningen på hela det stora marknadsområdet och möttes av nyfikna blickar. Det var få personer som ställde upp på att bli fotograferade. Några män lät sig fotograferas men inga kvinnor.


Sandaler gjorda av gamla bildäck.

Väldoftande och färggranna kryddor såldes liksom stark chili. Chilin var så stark att ögonen började rinna och jag började hosta då jag passerade på några meters avstånd. Chilipartiklar blandades i luften och det var som att promenera i ett moln av pepparspray...


Chilipeppar till försäljning.

Tre örnar svävade majestätiskt ovanför marknaden medan alltfler försäljare anslöt sig. Jag tackade Gashaw och John för att de visade mig runt på marknaden. Jag sträckte över lite pengar som tack men de sa att de inte ville ha pengar och att det samtidigt var förbjudet att ta emot pengar då de inte var några officiella guider. Efter viss övertalning tog de dock emot pengarna.
Jag checkade ut från hotellet och tog en minibuss till flygplatsen. Priset till flygplatsen var 70 birr enkel väg. På flygplatsen fick jag reda på att mitt flyg till Addis Abeba var försenat med närmare två timmar. Detta gjorde mig en smula orolig då jag skulle byta plan i Addis Abeba och det var två timmar mellan flygningarna. Personalen på flygplatsen försäkrade att jag skulle hinna vilket jag inte litade en sekund på...
Medan jag väntade på att få kliva ombord på planet samtalade jag med några andra passagerare, de två amerikanarna Michael och Suman samt Adriana från Italien.

Vi drack etiopiskt kaffe och fikade en lång stund innan vi äntligen fick kliva ombord Ethiopian Airlines flight 123 till Addis Abeba. Planet gjorde en kort mellanlandning i Gonder där mina tre nyfunna vänner klev av. Retligt nog missade jag mitt flyg till Dire Dawa med blott femton minuter. Då var jag strandsatt i Addis Abeba vilket inte var något jag planerat. Det vara bara att planera om...

ADDIS ABEBA

Jag fick hjälp att bli inbokad på ett annat plan till Dire Dawa följande morgon men sedan ville inte representanten för Ethiopian Airlines hjälpa mig mer. Det enda jag fick höra var att det inte var något prat om ersättning eller annan hjälp då jag flög inrikes. Jag stod på mig utan att höja rösten och förklarade läget ett par gånger. Då jag reste utanför EU är det upp till respektive flygbolag hur de vill kompensera sina resenärer.
Efter en halv evighet fick jag träffa en annan representant, Addis, som lovade att ordna boende för mig. Addis förbarmade sig över mig och lyckades boka in mig en natt på hotell i centrala Addis Abeba.

Utanför terminalen fick jag åka med hotellets minibuss in till centrala Addis Abeba. Minibussen släppte av mig framför det fyrstjärniga Friendship International Hotel.


Friendship International Hotel, Addis Abeba.

Precis innanför hotellets stora glasdörrar fanns en säkerhetskontroll med två vakter, en metallbåge och en röntgenmaskin. Jag vinkades förbi och kom fram till en av flera incheckningsdiskar. Jag visade upp min voucher som jag fick på flygplatsen och fick nyckelkortet till rum 1001 på tionde våningen. Rummet var rymligt med två stora sängar. Badrummet hade både bubbelbadkar och en separat massagedusch, här skulle jag skämma bort mig!


Rum 1001 på Friendship International Hotel.

Middag serverades i hotellets stora matsal. Kyparen rekommenderade lammstek vilket visade sig vara en fullträff.


Matsalen på Friendship International Hotel.

Jag skypade hem innan jag kröp ner i bubbelbadkaret. Att jag nu befann mig i Addis Abeba istället för i staden Harar och matade vilda hyenor (!), som var den ursprungliga planen, var det ingen idé att gräma sig. Det flotta hotellet var i alla fall en liten tröst. Jag höll tummarna att jag tidigt imorgon skulle kom iväg som planerat...

Vaknade till en ny spännande dag. Efter en stadig hotellfrukost åkte jag med hotellets minibuss till flygplatsen. Boardingcard hade jag redan så det var bara att passera genom de två säkerhetskontrollerna och gå direkt till gaten. Så blev det äntligen dags att kliva ombord planet till Dire Dawa, sexton timmar försent...

Denna gång kom jag iväg till Dire Dawa utan några förseningar och missade anslutningsflyg. Flygtiden från Addis Abeba till Dire Dawa var endast 50 minuter.

DIRE DAWA

Dire Dawa (uttalas ”Dridoa”) är Etiopiens näst största stad med knappt 400 000 invånare. I kön till passkontrollen på flygplatsen började jag samtala med en kvinna från USA. Hon presenterade sig som Gertrude och hon ansvarade för en grupp läkare och sjuksköterskor som arbetade ideellt i regionen för att bekämpa infektionssjukdomen trakom som kan orsaka blindhet. Gruppen var på väg till Harar och Gertrude erbjöd mig skjuts. Jag hoppade in i en av de två minibussarna som hämtade upp gruppen. Under den drygt timlånga färden till Harar passerade vi flera uttorkade floder. Torkan i området hade slagit hårt mot befolkningen.

En av läkarna berättade för mig att uppskattningsvis en miljon människor kommer att dö på grund av torkan inom de kommande sex månaderna...

HARAR

Bussen rullande in i Harar och stannade framför ett stort hotell. Jag hoppade ut och tackade Gertrude och gänget för skjutsen. En tuk tuk körde mig sedan in till Harars gamla stadsdel för några få birr.
Staden Harar ligger omkring 500 kilometer öster om huvudstaden Addis Abeba. Harar anses som den fjärde mest heliga staden inom Islam, efter Mecka, Medina och Jerusalem. I staden finns över 90 moskéer varav tre är från tidigt 900-tal. Runt Harars gamla stad sträcker sig en mur som uppfördes mellan 1200- och 1500-talet. Mixen av både afrikansk, kristen och muslimsk kultur ger staden en unik karaktär och stämning.


Vy över Harar.

För turister och besökare är dock staden mest känd för den urgammal traditionen att mata vilda hyenor!
På grund av flygförseningen dagen innan kom jag inte fram till Harar på kvällen så jag kunde mata hyenorna. Istället fick jag nöja mig med att besöka staden under dagtid då jag skulle fara vidare mot Somaliland.


Färggrann moské i Harar.

Jag utforskade de smala gränderna i Gamla stan. Låga enkla stenhus kantade kullerstensgatorna där kvinnor satt och sålde varor från tygskynken utlagda på marken.
Utanför en slaktare satt flera örnar på taket och väntade på att bli matade. En av slaktarna kastade upp en liten köttbit i luften och på ett ögonblick dök en örn och högg tag i köttbiten innan den slog i marken. Min kamera gick varm medan slaktaren dels kastade köttbitar upp i luften och sedan lade köttet på sitt huvud. Detta är givetvis för att du som besökare skall fotografera och du får räkna med att betala flera birr till slaktaren för köttbitarna, men det är garanterat en häftig syn.


Hungriga örnar i Harar...

Jag fortsatte vidare och passerade den franske 1800-tals poeten Arthur Rimbauds hus som idag är ett museum. Arthur Rimbaud (1854 - 1891) bodde en period i Harar och försörjde sig bland annat som vapenhandlare i Abessinien (dagens Etiopien).


Arthur Rimbaud Museum i Harar.

Museet var stängt och igenbommat så jag gick vidare. Jag tog en tuktuk till bussterminalen och frågade mig fram till bussen till Jigjiga. Det avgick inte några minibussar, endast stora, långsamma, gamla och halvt fallfärdiga bussar. Jag klev ombord och satte mig längst bak. Jag var den ende västerlänningen på bussen och flera gånger vände sig folk om och tittade nyfiket på mig.
En enkelbiljett till Jijiga kostade endast 40 birr (17 kronor) den drygt tio mil långa färden. Det vackra landskapet svepta förbi och jag kom plötsligt på att det var första advent. Jag åt kex med ingefära som var det närmaste pepparkakor det gick att hitta i Etiopien. Jag bjöd på kex och blev erbjuden kat i gengäld...


Kat-expressen mot Jijiga...

Efter drygt två och en halv timme rullade bussen in i Jijiga.

JIJIGA

Jijiga hör till ett av Etiopiens minst besökta områden och helt ärligt finns det inte mycket att se och göra i staden. Jijiga ligger omkring 60 kilometer från den Somaliska gränsen och större delen av stadens 200 000 invånare är somalier. Bussen stannade på en rörig bussterminal där bussar och minibussar trängdes, tutade och blockerade vägen för varann. Jag hoppade ut och sprang rakt på i en minibuss som visade sig vara på väg mot gränsstaden Wajaale.
Det var bara att kliva ombord och tränga sig ner på en ledig plats. Efter knappt tio minuter for minibussen mot Somalia... Jag fick betala 60 birr (25 kronor) för den en och en halv timme långa färden till Wajaale (Tog Wajaale).
Vid en check point fick alla passagerare kliva ur och visa upp sina pass.

WAJALEE/TOG WAJAALE

Slutligen rullade minibussen in i Wajaale och jag befann mig nu bara ett par hundra meter från gränsen till Somalia/Somaliland. I gränsområdet mellan Etiopien och Somaliland rådet ett ingenmansland.


Skräpigt och lortigt i Wajalee...

Med anledning av det rådande säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tillsvidare från alla resor inom 10 kilometer från Etiopiens gränsområden mot Somalia (inklusive Somaliland). Jag kände mig hela tiden säker och upplevde vare sig hotfulla situationer eller andra obehag. Observera att hit reser man helt på egen risk! Använd sunt förnuft och uppdatera dig på säkerhetsläget i regionen eller stanna hemma.

Jag kom fram till en liten enkel byggnad som visade sig vara gränskontrollen. Jag visade upp mitt pass för en ung och trevlig polisman. Han stämplade mitt pass och jag hade nu officiellt stämplat ut från Etiopien.
Hela området var fullt med skräp och jag kände hur pulsen steg när jag fortsatte till fots i detta främmande och obekanta territorium. Jag kom på mig själv att le, nu började äventyret på riktigt...


Promenadvägen in till Somalia (Somaliland)...

Några praktiska tips:

Eluttag: I Etiopien har eluttagen samma spänning som i Sverige men kan se annorlunda ut. Dock så fungerar svenska kontakter i vägguttagen så en adapter behövs inte. 
Vatten: Kranvattnet är starkt klorerat men duger till tandborstning. Dricksvatten på flaska finns att köpa överallt.  Offentliga toaletter: Finare restauranger och dyrare turisthotell har i regel västerländska WC-stolar medan man på enklare ställen och ute på landsbygden snällt får nöja sig med ståtoaletter med ett otrevligt hål i marken…  Toalettpapper existerar inte så ta med hemifrån och ha med detta i väskan. Tvål är inte heller vanligt förekommande på offentliga toaletter så packa även ner våtservetter och handsprit.
Valuta: Valutan i Etiopien är birr (ETB). 1 birr = 100 sentim.
Mynt kommer i valörerna 1, 5, 10, 25, 50 sentim och 1 birr.
Sedlarna kommer i valörerna 1, 5, 10, 50 och 100 birr.  100 birr är 42 svenska kronor (i november 2015).
I Etiopien är det kontanter som gäller. Ta med US dollar och/eller euro och växla på plats. Bankomater och växelautomater med helt okej kurs står utanför entrén till alla större hotell i centrala Addis Abeba.


Etiopiska birr.

Taxi: Det är betydligt billigare att åka taxi i Etiopien än i Sverige. Många taxichaufförer ger dig deras visitkort efter resan. Är chauffören bra så är det en god idé att spara numret till nästa gång. Ring och det lär inte dröja länge förrän ”din” chaufför dyker upp.


Taxibilar i Addis Abeba.

Vaccinationer: Ett giltigt vaccinationsintyg att du är vaccinerad mot Gula febern krävs av resenärer som kommer från infekterade områden.  Angående malariaprofylax rekommenderar jag att du tar kontakt med en vaccinationsmottagning och rådfrågar dem. Jag som privatperson varken får eller kan ge rätt information angående vaccinationer.
Kaffe: Om du inte är en kaffeälskare så är det dags att tänka om nu. Det sägs att det var i Etiopien man upptäckte kaffebönan och resten är historia... I Etiopien hittar man världens bästa kaffe.
Köp, njut och handla sedan hem kaffebönor som present och för att senare återuppleva din resa i soffan.
Fotografering: På vissa platser i Etiopien är du inte alltid välkommen att fotografera. Ha som vana att alltid fråga om lov innan du tar kort på någon. Och ta aldrig kort på polismän eller militärer och inte heller polisstationer eller militära byggnader.
Gatubarn: I Addis Abeba finns flera tiotusentals gatubarn. Det är naturligt att man vill hjälpa till men att skänka pengar och mat är en kortsiktigt lösning som inte hjälper i längden. Stöd istället en organisation som arbetar på plats och som hjälper barnen med skolgång och utbildning i egna skolor. De förser även barnen med mat och kläder.
Och ett par hundralappar kan du avvara när du ändå köpt flygbiljetter för flera tusen...
Ferenj/ferenji: Ett ord du som vit västerlänning kommer höra både tio och hundra gånger under din vistelse i Etiopien. Det betyder helt enkelt ”utlänning”, jämför thailändskans ”farang”.
Priser: Som ferenj får du vara beredd på att ibland betala överpriser/turistpriser på både varor, inträden och tjänster. Det är inget att göra åt utan snällt betala. Hur du än vrider och vänder på det så anses du vara otroligt välställd och beräknas betala där efter.
Tjuvar/stölder: Av flera Etiopier innan min resa blev jag varnad för ficktjuvar, särskilt på bussar och på marknader. Se till att ha uppsikt över din väska (ha gärna ett bra lås på den) och dina värdesaker. Då kontanter är att föredra i Etiopien gäller det att vara uppmärksam och ha koll på dina pengar hela tiden. Jag vill inte skrämma upp någon eller låta paranoid men var vaksam.

Mat och dryck:

Det Etiopiska köket är en spännande överraskning för många besökare. Maten kännetecknas i regel av kryddiga grönsaks- och kötträtter som äts med händerna. Den mest populära och vanligt förekommande maträtten är shiro wat, en starkt kryddad köttgryta serverad på det för regionen typiska flatbrödet injera. Injera görs på fermenterat teffmjöl och påminner om en luftig pannkaka cirka 50 centimeter i diameter.
I Etiopien äter man inte fläskkött, eftersom de flesta etiopier antingen är etiopisk-ortodoxa kristna, muslimer eller judar. För vegetarianer och veganer är Etiopien ett perfekt resmål. Den etiopisk-ortodoxa kyrkan föreskriver många fasteperioder och förutom den stora Påskfastan fastar man även på onsdagar och fredagar. Fastan innebär inte att man svälter utan att man inte intar någon som helst animalisk föda. Kött, ägg och mjölkprodukter får inte ätas under fastan. Många restauranger i Etiopien serverar inte heller animaliska produkter under fastan.

Etiopisk mat äts med fördel tillsammans med andra. Med den smarta uppfinningen injera som både fungerar som uppläggningsfat och bestick äter man med händerna och gärna i grupp. All mat smakar bättre om den äts utomhus och med händerna!
I den etiopiska kulturen finns en vänskapsgest som kallas ”Gursha”; man matar en bordsgranne med en bit injera doppad i wat eller kitfo. Seden med Gursha är djupt förankrad i den etiopiska matkulturen.
I Etiopien kommer du upptäcka spännande, exotiska och starka smaker och kryddor. Ett restaurangbesök i Etiopien kan kosta så lite som fyrtio kronor, från ett gatukök eller hål i väggen, en tia. Portionerna är stora och du kommer garanterat bli mätt.

Gillar du kaffe har du hamnat i paradiset. I Etiopien hittar man världens bästa kaffe. Det var just i Etiopien man upptäckte kaffebönan och resten är historia. En kopp nybryggd macchiato får du för ett par kronor.

Injera: Etiopiens nationalrätt och grunden i etiopisk kost. Dessa gråa pannkaksliknande tunnbröd är gjorda på mjöl från sädesslaget teff. Det malda mjölet blandas sedan med vatten, olja och salt för att sedan stekas på en stekpanna till en stor pannkaka. Konsistensen är mjuk och aningen svampig och smaken är lätt bitter på grund av den lätt fermenterade smeten. Injera serveras på stora metallfat (gebeta) och ovanpå brödet lägger man sedan olika stuvningar och grytor som exempelvis wat och/eller kitfo. Av tradition äter men injera med höger hand, bestick behövs inte. Injera serveras precis överallt, på restauranger, på marknader och i hushåll om du blir hembjuden till någon.

Injera fit fit (fir fir): Fit fit (även fir fir) är Etiopiens svar på pyttipanna. Injerabröd som blivit över blandas med exempelvis shiro wat eller annan gryta som blivit över. Injeran rullas eller skärs sedan i kuber och förvaras i kylskåp över natten. Injeran suger åt sig grytan vilket gör bitarna smakrika.
Injera fit fit skall serveras kall, ibland serveras den tillsammans med isbitar.

Wat: En gryta med hackad rödlök som grund. Först fräser man löken och tillsätter sedan niter kebbeh (skirat smör) tillsammans med chiliblandningen berbere. Beroende om man önskar en vegetarisk gryta eller inte tillsätts kött och/eller grönsaker som ärtor, linser, potatis och morötter.

Shiro wat: Tillsammans med injera är detta basfödan i Etiopien. Shiro wat (eller bara Shiro) är en vegetarisk gryta gjord på mjöl av torkade kikärtor och bondbönor (shiromjöl) som kokas tillsammans med chili, lök, vitlök och berbere.

Misir wat: Då man enligt den etiopisk-ortodoxa kyrkan skall fasta (ej inta animaliska produkter) på onsdagar och fredagar finns det mängder av veganska alternativ. Denna röda linsgryta är en av de mest populära och vanligt förekommande veganska maträtterna. De röda linserna kokas tillsammans med kryddblandningen berbere. Även en köttätare som jag uppskattade misir wat...

Doro wat: Etiopisk kycklinggryta full med fantastiska smaker. Lök och berberekrydda får långsamt puttra innan smör, ägg och kyckling tillsätts.

Kitfo: Kryddad rå nöt- eller lammfärs. Färsen är kryddad med kryddblandningen mitmita och kryddsmöret niter kibbeh. Denna populära maträtt serveras ofta vid större sammankomster och vid festligheter tillsammans med injera. Kitfo kan enklast beskrivas som etiopisk råbiff. Kitfo serveras oftast helt rå men kan även fås lätt brynt, då heter det ”kitfo leb leb”.

Derek tibs: Trots mängder av veganmat i landet finns det fantastiska kötträtter även här. Derek tibs är nöt- eller lammkött som steks tillsammans med smör, toppas med kryddor och serveras med injera och awaze, en kryddstark chilisås.

Gored gored: Detta är rått kött (nej, inte råttkött) utan ej tillagat oxkött. Till skillnad från kitfo, som är kryddad köttfärs, är gored gored helt enkelt råa bitar av nötkött. I Etiopien och i grannlandet Eritrea är det populärt att äta rått kött. Särskilt vid högtider, festligheter och vid fastans slut äter man kött som varken är marinerat eller tillagat. I regel serveras en enklare dippsås till köttet.
Hur nyttigt det är att äta rått kött låter jag vara osagt men risken för salmonnella och E. coli är förhöjd.


- Vadå grilla?

Mahaberawi: Denna maträtt beställs med fördel på restaurang. Maträtten består av injerabröd toppat med olika kött- och grönsaksrätter och är en utmärkt introduktion till det etiopiska köket. Perfekt att beställa in då man är flera stycken och kan dela.
Etiopiska måltider är en social sammankomst och etiopisk mat passar utmärkt att äta tillsammans.

Yetsom beyaynetu: Detta är liksom mahaberawi en komplett måltid men vegetariskt. Yetsom beyaynetu består av ett stort injerabröd toppat med flera olika veganrätter. Nästan varje etiopisk restaurang erbjuder yetsom beyaynetu på onsdagar och fredagar, andra serverar det hela veckan.

Niter kibbeh: Etiopiskt skirat smör kryddat med bland annat bockhornsklöver, spiskummin och gurkmeja. Niter kibbeh används i många etiopiska maträtter och gör maten mycket smakrik.

Berbere: Denna populära kryddblandning är Etiopiens svar på Indiens garam masala. Berbere består av chilipeppar, vitlök, ingefära, basilika, koriander, peppar och bockhornsklöver och används i många etiopiska maträtter. Berbere finns även i en tjockare pastaliknande konstisens – Awaze, som passar utmärkt till kött- och grillrätter.


Chilipeppar är en viktig ingrediens i etiopisk matlagning.

Mitmita: Denna kryddblandning bestående av chilipeppar, kardemumma, kryddnejlika och salt används främst till maträtten kitfo för att krydda den råa köttfärsen. Andra kryddor som är vanliga i Mitmita är exempelvis kanel, kummin och/eller ingefära.

Salata (Etiopisk sallad): Sallad gjord på färska grönsaker som tomat, lök och chili smaksatt med salt, pressad citron och olivolja. Utsökt och smakrik sallad i all sin enkelhet. Smakar utmärk tillsammans med injera och shiro wat.

Azifa: Sallad gjord på gröna linser, tomat, rödlök, grön chili och smaksatt med pressad citron och olivolja. Äts tillsammans med injera.

Bananchips: Etiopiska chips. Detta perfekta och mättande snacks görs av kokbanan som friteras i olja.

Dabo kolo: Friterade bullar som både är söta och kryddiga (innehåller berbere). Dabo kolo säljs överallt i butiker och från gatuförsäljare.

Sambusa: Friterade degknyten med fyllning. Vanlig fyllning är köttfärs och/eller grönsaker som lök, linser och ärtor.

Vin: Etiopien är långt ifrån det första land man tänker på då man pratar om vinproducerande länder. Men faktum är att Etiopien räknas bli en stor vinexportör inom ett par år. Redan finns flera olika sorters vin på butikshyllorna i landet och på restaurangernas vinlistor.

Tej: Honungsvin (mjöd) som bryggs och konsumeras främst i Etiopien och Eritrea. Tej bryggs i regel i hemmen men det finns även så kallade ”Tej-hus” i Etiopien. Tej skall traditionellt drickas ur speciella flaskor som heter berele. Den söta smaken döljer effektivt den höga alkoholhalten, drick med försiktighet under den starka solen... Tej finns även i en sötare och alkoholfri variant, berz.

Kaffe: En kopp kaffe är löjligt billigt i Etiopien. För samma pris som en stor kaffe latte på kafé i Sverige får man 18 koppar kaffe i Addis Abeba!


En kopp kaffe kostar två kronor.

Öl: I Etiopien finns flera lokala ölsorter. St. George, Dashen och Castel är de mest populära märkena. St. George, uppkallat efter Etiopiens skyddshelgon, har bryggts i Addis Abeba av St. George Brewery sedan 1925 och är landets största ölmärke. I den muslimska staden Harar i östra Etiopien ligger faktiskt ett bryggeri, Harar brewery, som bland annat brygger det mörka och kraftfulla Meta beer. Till etiopisk mat, som ofta är riktigt kryddstark, rekommenderas ett ljust lageröl som mildrar hettan i maten. ¨


En öl kostar sex kronor på restaurang.

Kat: Kat (Latin: Catha Edulis) är en drog som använts i regionen i tusentals år. Intaget sker genom att man tuggar på skott och blad och sedan sväljer saliven. Som besökare i Etiopien kommer du stöta på kat precis överallt då drogen är otroligt populär och vanligt förekommande. I Sverige är kat narkotikaklassat då det innehåller ämnena katin och katinon. Effekten är att brukaren blir pigg men det finns flera långvariga negativa effekter, som med alla droger. Drick starkt etiopiskt kaffe istället!

Viktiga telefonnummer:

SOS: 911
Brandkår: 939
Ambulans: 907
Polis: 991  

Några nyttiga ord och fraser på amhariska (amarinja);

hej! = selam
hej då! = tschao (jämför italienskans ciao).
god morgon! = indemin aderatschu
god dag! = indemin walatschu
god kväll! = indemin ameschatschu
ja = awo
nej = aj
okej = eshi
tack! = ameseginalehu
inga problem/ingen fara = chegerellem 
ursäkta! = jikirta
förlåt/jag är ledsen = betam asnalew

Jag heter … = … ibalalew
jag = ine
hjälp! = erdata!
Jag är sjuk = Ahmenyali/amognial
Jag behöver en doktor = Hakim efelegaloh
Ring efter ambulans = Ambulans thra
Ring efter polis = Polis thra
Lämna mig ifred = tewugn/likekugn
Jag har förlorat min väska = sahantaye tefa
Jag har förlorat min plånbok = borsaye tefa

bil = be mekina
taxi = taxi
flygplan = awro plan
Var ligger busstationen? = bus station yetu gar new?

Kafé =bunna bet
Kaffe = bunna
Kaffe med mjölk = buna b'wetet

Räkneord;

0 = zero
1 = and
2 = hulet
3 = sost
4 = arat
5 = amist
6 = sidist
7 = sebat
8 = simint
9 = setegn
10 = asir
11 = asra and
12 = asra hulet 
13 = asra sost
14 = asra arat 
15 = asra amist
16 = asra sidist
17 = asra sebat
18 = asra simint
19 = asra setegn
20 = haja
21 = haja and
30 = selasa 
40 = arba
50 =hamsa
60 = silsa
70 = seba
80 = semanija
90 = setena
100 = meto
1000 = and schih

Filmtips inför en resa till Etiopien:

  • Beyond Borders (2003): Amerikanskan Sarah Jordan (Angelina Jolie) är gift med en välbärgad engelskman och arbetar på ett konstgalleri. En kväll när Sarah och hennes man är på en välgörenhetsmiddag våldgästas festen av biståndsarbetaren och läkaren Nick Callahan (Clive Owen) som kritiserar deltagarna att de lägger så mycket pengar på festen och fin mat istället för att skänka mer pengar till de fattiga och behövande i Etiopien. Sarah blir berörd av Nicks berättelse och bestämmer sig för att resa till Etiopien och hjälpa till i ett av flyktinglägren. Nick och Sarahs arbete att rädda andra sätter deras egna liv på spel då de reser vidare till Kambodja och slutligen Tjetjenien. Filmen är bland annat inspelad i Namibia (får föreställa Etiopien) och Thailand får föreställa Kambodja.
  • Hamilton – I nationens intresse (2012): Den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton (Mikael Persbrandt) får i uppdrag att vara observatör då en svensk vapentekniker (Gustaf Hammarsten) ska fritas från ett fängelse i Somalia. I en scen ses svenska Sky Shadow-granater programmeras i Awubere (även känt som Aw-Barre och Teferi Ber) i östra Etiopien mot gränsen till Somalia. Filmen är inspelad i Sverige och i städerna Amman och Jerash i Jordanien. Jordanien får i filmen föreställa Uzbekistan, Etiopien, Somalia, Pakistan och Libanon.

 


Byggarbetare i Addis Abeba.


Biljettkontor.


Koreansk mat i Etiopien.


The Egipcian dack!



 

 

Med reservation för förändringar som skett efter december 2015.