ISTANBUL - Min reseskildring fortsätter...


Nästa morgon unnade vi oss sovmorgon innan vi intog vår hotellfrukost. Vi gick den korta biten till spårvagnshållplatsen Beyazit där vi tog spårvagnen tre hållplatser till Yusufpasa. Därifrån var det en femminuterspromenad till tunnelbanestationen Aksaray, slutstation på M1-linjen. Vi åkte fem stationer och hoppade av på Kartaltepe (Kocatepe) Metro Station. Från stationen såg vi målet med vår tågresa, det gigantiska shoppingcentret Forum Istanbul.
Detta är en av Istanbuls största gallerior med 265 butiker och restauranger fördelade på 495 000 kvadratmeter. Förutom affärer och matställen finns här även bowlinghall, spelhallar, ett litet nöjesfält och biograf. Granne med Forum Istanbul ligger ett stort IKEA-varuhus.


Forum Istanbul med 265 butiker och restauranger.


IKEA i Istanbul...

Vid ingången var vi tvungna att passera genom en metalldetektor innan vi släpptes in. En av de största attraktionerna i Forum Istanbul är Turkuazoo, Turkiets största akvarium. Här kan man se havslevande djur och fiskar i gigantiska akvarier fördelade på en yta av 8000 kvadratmeter. Det största akvariet rymmer 4,5 miljoner liter vatten!
Inträdet till Turkuazoo var 28 lira (110 kronor) för vuxna och 22 lira (85 kronor) för barn (2-16 år). Istanbul Museum Card ger rabatt på inträdet. Höjdpunkten är den 80 meter långa glastunneln varifrån man har en panoramavy över hajar, rockor och olika fiskarter.


Drakfisk (Pterois volitans).


Den 80 meter långa glastunneln i Turkuazoo.

Caspian blev fascinerad av de stora hajarna som majestätiskt gled förbi ovanför oss. En bläckfisk som simmade omkring i ett mindre akvarium fångade Caspians uppmärksamhet en lång stund. Detta var ett perfekt utflyktsmål för en snart sexårig grabb...


En anställd på Turkuazoo leker med rockor.

Caspian fick bestämma lunchställe och det blev McDonald's. På McDonald's-restaurangerna i Turkiet såldes förutom standardsortimentet (som ser exakt likadant ut oavsett världsdel) även lokala varianter som exempelvis McTurko (kebabkött i pitabröd) och KöfteBurger (kryddat nötkött i hamburgerbröd med torkad persilja). Här serveras även ayran vid sidan om Coca-Cola och Fanta. För att stilla min nyfikenhet beställde jag en Double KöfteBurger och för att stilla min hunger en Mega Mac (en Big Mac men istället för två nötköttsskivor har denna fyra!).


Double KöfteBurger.


Mega Mac med fyra köttskivor!

Caspian och jag delade på hamburgarna och mättare än vad som är sunt gick vi vidare i den gigantiska shoppinggallerian. Vi gjorde ett besök i nöjesparken/spelhallen Fun Lab. De olika attraktionerna och spelen kostade olika antal krediter vilka laddades på ett magnetkort. Priset för ett spel eller attraktion var mellan två och fem krediter och kortet drogs i en speciell kortläsare som satt på varje spel eller åkattraktion.
Tolv krediter kostade tio lira, 25 krediter kostade tjugo lira, 40 krediter kostade 30 lira och 70 krediter kostade 50 lira.
Caspian spelade spel och åkte några av de lugnare åkattraktionerna en bra stund tills alla krediterna var slut på kortet.


Nöjesfältet Fun Lab i Forum Istanbul.

Från Forum Istanbul tog vi en taxi till nästa sevärdhet, den vackra kyrkan Den Heliga Frälsaren i Chora (även kallad Chorakyrkan). Först hade jag planerat att åka buss eller tunnelbana men få av de jag frågade om hur vi skulle ta oss till Chorakyrkan pratade engelska så taxi blev det enklaste sättet. Taxiresan kostade drygt 18 lira (70 kronor) vilket var riktigt prisvärt.
Taxichauffören släppte av oss ett trettiotal meter från kyrkan framför några vackra trähus. Chorakyrkan (Kariye Müzesi) anses vara en av de bäst bevarade bysantinska kyrkorna i världen. Kyrkan är också en av Istanbuls främsta sevärdheter, dock är kyrkan relativt okänd för de flesta.
Ursprungligen stod här ett kloster som grundades av Justinianus I. Kyrkan uppfördes utanför Konstantinopels stadsmurar på 400-talet. Kyrkans otroligt vackra och detaljrika mosaiker och fresker tillkom i början av 1300-talet, dock är konstnärerna okända. Kyrkan omvandlades till moské i slutet av 1500-talet och de vackra freskerna täcktes över. 1948 blev kyrkan nationalmuseum efter omfattande restaureringsarbeten.


Chorakyrkan (Kariye Müzesi) är idag museum.

Vi ställde oss i den korta kön och mitt Istanbul Museum Card gav fritt inträde. Kyrkan är liten men det tar den igen på de otroligt vackra målningarna och freskerna. Detaljrikedomen är helt otrolig och man blir förstummad av hur välbevarade målningarna är trots sin höga ålder.


Chorakyrkans vackra målningar från 1300-talet.

Dock var Caspian inte lika imponerad så stoppet här blev inte så långt...
Chorakyrkan ligger något avsides från de övriga sevärdheterna i Istanbul men är väl värt en omväg.
Vi frågade oss fram till busshållplatsen varifrån bussarna till Eminönütorget avgick ifrån. Det visade sig att busshållplatsen inte låg mer en ett hundratal meter från kyrkan. Dock fungerade inte mina polletter (jeton) på stadsbussarna och jag kunde inte heller betala med kontanter. Men den turkiska gästfriheten visade sig i form av ett ungt par som betalade bussresan åt oss, tesekkür ederim!

Från Eminönütorget tog vi sedan spårvagn över Galatabron och Gyllene hornet till spårvagnshållplatsen Kabatas och efter en kort promenad stod vi återigen framför Dolmabahcepalatset. Vi passerade genom en säkerhetskontroll med metalldetektor och röntgenmaskin och ställde oss i kön. Solen stekte och temperaturen var 27 grader i skuggan. Kön rörde sig knappt framåt... Efter en kvart var Caspian redan trött på att köa och jag räknade med att vi skulle få köa minst 40 minuter till innan vi blev insläppta. På en informationsskylt läste jag att det endast gick att gå guidade turer i palatset och då insåg jag att Caspian inte hade fått ut något av besöket. Vi lämnade kön och Caspian fick springa av sig på gräsmattan som omger det 27 meter höga klocktornet (Dolmabahce Saat Kulesi) från 1895. Caspian klättrade och lekte på en stor kanon som stod uppställd nedanför klocktornet.


Porten till Dolmabahcepalatset.

Vi gick sedan tillbaka mot spårvagnshållplatsen. Vi passerade ett litet färjeläge (Kabatas) och färjan över Bosporen till stadsdelen Üsküdar på Istanbuls asiatiska sida skulle precis avgå. Jag köpte en enkelbiljett för tre lira (tolv kronor) och vi klev ombord. Vi satte oss längst bak i aktern och lätt den svala brisen svalka oss.
På avstånd passerade vi Jungfrutornet, även kallat Leandertornet (Kiz Kulesi) som står på en liten ö i Bosporen. Redan 1110 uppfördes ett försvarstorn på den lilla ön för att sedan omvandlas till fyrtorn. Idag finns en restaurang i tornet.


Leandertornet/Jungfrutornet (Kiz Kulesi) i Bosporen.

Caspian tyckte det var spännande att åka båt och såg fundersam ut när jag förklarade att vi nu befann oss i en annan världsdel, nämligen Asien...

Vid färjeläget i Üsküdar var det fullt av liv och rörelse. Vid tog oss igenom trängseln och fortsatte över Ûsküdartorget (Iskele Maydani) med den vackra Ahmet III:s fontän. Alldeles vid torget ligger Yeni Valide-moskén (Yeni Valide Camii/Valide-i Cedid Camii), snett mittemot färjeläget. Moskén uppfördes mellan 1708 och 1710 har har två minareter.
Några stenkast därifrån ligger fiskmarknaden (Üsküdar balikcilar carsisi). Vi besökte marknaden och förutom fisk och skaldjur säljs här även frukt och grönsaker.


Stadsdelen Üsküdar i Asien...

Caspian passerade en liten butik på marknaden som sålde leksaker och han köpte sig en liten polisbil för sina fickpengar. Vi höll oss sedan i skuggan i den täckta marknaden då solen stekte utanför. Vi passerade restaurangen Limon alldeles i närheten av fiskmarknaden. Det var dags för mellanmål och vi klev in. En kypare visade oss till ett ledigt bort högst upp på tredje våningen. Restaurangen var i det närmaste fullsatt. Från menyn beställde jag in Lahmacun, turkisk pizza. Lahmacun består av tunn pizzabotten med kryddad köttfärs (nätkött och/eller lamm) och kryddad tomatsås som sedan gräddas i ugn. Den serveras med färska grönsaker ovanpå och ibland med pressad citronsaft. Maten smakade utmärkt och för två pizzor och två drickor betalade jag endast 35 kronor. Det visade sig att priserna var betydligt lägre här på Istanbuls asiatiska sida än i den mer turisttäta europeiska sidan...


Lahmacun, turkisk pizza.

Men varsin glass satte vi oss på en parkbänk i den lilla parken framför Mimar Sinan Carsisi från 1583. Ursprungligen var det ett hamam (turkiskt badhus) men efter åratal av förfall restaurerades Mimar Sinan Carsisi 1966 och idag finns här flera små butiker.
Våra glassar smälte fort i värmen och vi promenerade längs smågator mot vattnet. Vi passerade ett litet tehus där flera män spelade det populära brädspelet ”okey” (Rummikub).
En sval bris från Bosporen svalkade oss och vi kom fram till den vackra lilla Semsi Pasa-moskén (Semsi Pasa Camii). Moskén är byggd i vit marmor och ligger precis vid vattenbrynet. Moskén ritades av Mimar Sinan och blev ett av hans sista byggnadsverk. 1581 stod Semsi Pasa-moskén klar.

Utanför moskén var det fullt med folk som fiskade. Vi följde sedan vägen längs vattnet tillbaka till färjeläget. För tre lira köpte jag en pollett i en maskin till färjan till Eminönü. Denna färja var betydligt större än den vi tidigare åkte med och vi satte oss längs relingen med en perfekt utsikt över Bosporen och Istanbuls europeiska sida. Färjan lade till på kajen i Eminönü alldles till höger om Galatabron och därifrån tog vi oss genom folkhavet till Egyptiska basaren (Kryddbasaren).
Basaren blev vår personliga favorit och Caspian blev återigen bjuden på lokum i en liten butik. Jag köpte en påse lokum (turkish delight) till överpris. Kvalitén och smaken är det inget fel på men betydligt billigare lokum säljs i närmaste livsmedelbutik.


Caspian bjöds på turkiskt godis...

Jag gillade verkligen Egyptiska basaren och området runt Eminönütorget och stannade kvar en lång stund. Tillbaka på hotellrummet igen för att vila fötterna och planera kvällens aktiviteter.
Jag såg på kartan att det var knappt en kilometer till det berömda turkiska badhuset Cemberlitas. Cemberlitas Hamami är ett historisk badhus från 1584 beläget på Cemberlitastorget på Divanyolugatan. Detta badhus (hamam) är tillsammans med Cagaloglubadet (Cagaloglu hamami) Istanbuls mest kända och turistanpassade badhus. De båda skall vara relativt likvärda i pris och service och vi valde Cemberlitas Hamami då detta låg närmast.


Ingången till Cemberlitasbadet från 1584.

Jag läste på ett plakat de olika behandlingarna som erbjöds;

Self-Service: Man badar helt på egen hand och har med sig egen handduk, tvål och schampo. Detta är det klart billigaste alternativet men är det ditt första besök i ett turkiskt hamam så rekommenderar jag ett traditionellt bad (Traditional Style) istället.

Traditional Style: Detta innebär en badupplevelse utöver det vanliga. Du blir tvättad, skrubbad och masserad av en tellak (massör) i ungefär en kvart. Du behöver inte ha med dig några badkläder eller handduk. Ja, man är helt naken under handduken och handduk får man låna. Utöver priset du betalar i kassan förväntar sig massören dricks på mellan tio och femton procent. Det är ingen risk att du glömmer bort att betala dricks då du kommer att bli påmind flera gånger...

Luxury Style: Välj detta om du vill bli riktigt bortskämd. Utöver samma behandling som i ett traditionellt bad ingår även en 30 minuters oljemassage. Räkna med att betala ytterligare några hundralappar och givetvis dricks därefter.

Jag valde ”Traditional Style” och betalade 69 lira (ungefär 270 kronor) till den unga tjejen bakom disken och fick en gul plastbricka att visa upp för massören (gul betydde tydligen att jag betalat för ”Traditional Style), en tvätthandske (kese) och en nyckel till vår omklädningshytt.
Caspian behövde inte betala något och vi blev visade uppför en trappa som ledde upp till vårt lilla hytt.


Omklädningshytter i Cemberlitas Hamami.

En sur och vresig äldre herre gav oss varsin rödrutig badhandduk (Pestemal) att vira runt kroppen som ett höftskynke och svarta plastsandaler. Efter att vi bytt om och låst in våra kläder i omklädningshytten gick vi ner igen och blev visade in till själva ångrummet (Sicaklik). Vi togs emot av vår tjocke massör och han lät oss svettas en stund i det varma ångrummet, detta för att våra porer skulle öppnas. Caspian blev besviken då det inte fanns några pooler men hällde istället svalt vatten över sig från ett marmorhandfat.
Massören kom tillbaka och pekade att jag skulle lägga mig på den stora heta marmorplattan (Göbek tasi) mitt i rummet. Som huvudstöd fick jag en urgröpt mässingsskål.
Massören började skrubba mig över kroppen med en grov tvätthandske (kese) för att ta bort döda hudceller. Det sägs att den som aldrig varit på ett turkiskt hamam har heller aldrig varit riktigt ren...
Massören fortsatte sedan att tvåla in mig och avslutade sedan med en hårdhänt men skön massage. Caspian började bli rastlös och massören pekade på Caspian att det var hans tur att lägga sig på den varma marmorhällen. Massören nöjde sig med att tvåla in och massera Caspian och hans behandling var betydligt mildare än den jag fick. Caspian var jättelycklig och verkligen älskade att vara på hamam.
Massören gjorde klart för mig att innan vi skulle lämna badhuset så ville han ha en gåva i form av pengar. Massören visade oss sedan till ett mindre rum där han tvättade håret på oss.
Efter behandlingen fick vi duscha av oss och sedan bytte vi om.
För den som önskar finns det möjlighet att avnjuta kaffe, te eller juice (inte gratis!) i lokalen. Rena, möra och ombytta gick vi mot utgången. Massören var snabb att påminna oss om dricksen, han hade väntat på oss. Jag betalade säkert alldeles för lite än vad han önskade...
Detta hamam är ganska dyrt men är i särklass ett av de fräschaste i Istanbul. Att bada hamam är ett absolut måste för förstagångsbesökaren i Istanbul.
Något som drog ner känslan var att behandlingen och besöket inte kändes riktigt genuint utan upplevdes mer som löpandebandprincipen. Sedan detta eviga tjat om dricks... Nåja, man tar seden dit man kommer.

Cemberlitas Hamami förekommer i bland annat filmerna Taken 2 (2012) där filmens upplösning sker och The Accidental Spy (2001) där Jackie Chan endast iklädd höftskynke slåss med elaka skurkar.

Detta var vår sista kväll i Istanbul och det var dags för middag. Vi begav oss till området Kumkapi söder om vårt hotell. Solen hade gått ner och de många restaurangerna lyste upp området.
Jag valde fisk- och skaldjursrestaurangen Neyzen Restaurant, en av de mest kända och finaste (dyraste) restaurangerna i Kumkapi. På uteserveringen satt mestadels turkar vilket var ett bra tecken. Det var flera större sällskap på uteserveringen och stämningen var god och högljudd. Några musiker gick runt bland borden och spelade och sjung.


Fisk- och skaldjursrestaurangen Neyzens uteservering.

Jag beställde in meze (smårätter som äts till förrätt) bestående av räkor och turkisk yoghurt med vitlök. Till huvudrätt blev det stekt svärdfisk. Maten smakade bra men vi fick vänta en lång stund på svärdfisken.
Notan slutade på 65 lira (drygt 250 kronor). Båda var mätta efter middagen men då jag frågade om Caspian fick plats med glass sken han upp och sa: ”Dondurma!”.
Vi passerade en glassförsäljare som trots den sena timmen fortfarande hade öppet sin lilla glasskiosk. Glassförsäljaren genomförde den obligatoriska showen innan vi fick våra glassar.


Turkisk glass är ett måste i Istanbul.

Vi gick runt i området och passerade en sportbar där de visade matchen mellan Galatasaray och Sivasspor precis när Istanbullaget Galatasaray gjorde mål. Vilket jubel! Galatasaray vann sedan matchen med 4 -2.
Vi styrde stegen tillbaka till hotellet och hörde Galatasaraysupportrarnas segerrop och biltutor en lång stund. Innan Caspian somnade pratade vi en lång stund om dagens äventyr. Badhuset och chokladglassen var bäst fick jag till svar...

Vi vaknade upp till vår sista dag i Istanbul. Efter frukost packade vi våra väskor innan vi gick ut på stan. Idag var en måndag och då är de allra flesta museer i staden stängda.
Bara några hundra meter från hotellet ligger Beayzitmoskén precis i anslutning till Beyazittorget. Moskén uppfördes 1506 på order av sultan Beyazit II. Tyvärr var museet stängt på grund av stora renoveringsarbeten. Vi rundade moskén och kom fram till det stora Beyazittorget (Beyazit Meydani) framför Istanbuls universitet (Istanbul Üniversitesi).
Torget var fullt av duvor och man kunder köpa mat till de flygande råttorna. Efter att ha rundat Beyazitmoskén kom vi fram till den lilla bokbasaren Sahaflar Carsisi där det såldes böcker från golv till tak. Här finns även litteratur på engelska för den som inte kan turkiska.
Vi fortsatte genom bokbasaren och kom fram till Stora basaren. Vi promenerade runt i basaren någon timme och Caspian hittade en vacker replika av den berömda Topkapidolken som vi såg i Topkapipalatset. Försäljaren var inte sugen på att pruta utan sa 20 lira. Jag försökte med både tio och femton lira men försäljaren stod på sig och sa att det var det slutgiltiga priset, punkt slut. Caspian fick sin vackra dolk för 20 lira (80 kronor) vilket var ett rejält överpris men både Caspian och försäljaren var ju nöjda...

Vi åt varsin köftesmörgås innan vi återvände till hotellet för att hämta våra väskor. Vi checkade ut och åkte sedan till flygplatsen. Då det är flera säkerhetskontroller som skall passeras, däribland en innan man checkar in, är det bra att vara ute i riktigt god tid innan avgång.
Hemresan gick bra och Caspian sa att han gillade Turkiet. Vi får se vart vi åker nästa gång...

Jag kan verkligen rekommendera Istanbul. Mängder av historiska sevärdheter inom ett relativt begränsat område, mat i världsklass och att resa med barn i Istanbul är en barnlek.
Dock har priserna gått upp rejält de senaste åren och Turkiet är långt ifrån så billigt som det en gång var. Däremot är Istanbul dyrare än övriga Turkiet och i turistområden är priserna högre oavsett var på jorden man befinner sig.

Mindre än ett år efter Caspians och mitt besök återvände jag till Istanbul, nämligen i mars 2014. Det lär inte vara den sista gången jag besöker denna fantastiska storstad...


Valnötter till försäljning i Üsküdar.


Förbereder döner kebab...


Läckerheter från Kaspiska havet...


Klappa katter är ett gratis nöje i Istanbul.


Vakt utanför Topkapipalatset.


Tjuvåkare...


Turkisk kravallpolis.


Caspian tar en paus i Istanbul.

 

Några praktiska tips:

Eluttag: I Turkiet har man samma sorts vägguttag och spänning som i Sverige. Adapter behövs alltså inte.
Vatten:
Kranvattnet är starkt klorerat men duger till tandborstning. Dricksvatten på flaska finns att köpa överallt.
Offentliga toaletter:
Finare restauranger och dyrare turisthotell har i regel västerländska WC-stolar medan man på enklare ställen och ute på landet snällt får nöja sig med ståtoaletter med ett hål i marken…
Det är inte alltid det finns toalettpapper så ha med detta i väskan. Offentliga toaletter finns i anslutning till de större sevärdheterna i staden, på Eminönütorget samt i de flesta moskéer. Kostar en lira per besök och betalas till toalettvakten.
bay = herrarnas
bayan = damernas
Valuta:
Valutan i Turkiet är lira (TL eller TRY). Mynt kommer i valörerna 1, 5, 10, 25, 50 kurus och 1 lira. Sedlarna kommer i valörerna 5, 10, 20, 50, 100 och 200 lira.
Långt ifrån alla butiker och restauranger tar kontokort. Cash is still king...
Då 5-lirasedeln och 50-lirasedeln har samma färg är ett av de vanligaste sätten att lura besökare i staden att snabbt byta ut 50-sedeln du just betalat med mot en 5-lirasedel. De står på sig och säger att du gett dem för lite och då de får ytterligare en 50-lirasedel har de tjänat ihop 45 lira (ca 165 kronor) extra på bara tio sekunders arbete... Se alltså upp var gång du betalar med en 50-lirasedel.


Ha koll på den sista nollan!

Böneutropare: Börjar tidigt på morgonen att skräna över Istanbul för att kalla troende muslimer till den första bönen och turister att göra sig i ordning till frukost...
Fotboll: För den fotbollsintresserade finns det hela tre topplag i staden; Besiktas, Galatasaray och Fenerbahce.
Minsta kunskap om något av stadens fotbollslag och om Kenneth Andersson (som mellan 2000 och 2002 spelade i Fenerbahçe) kommer inge respekt bland Istanbulborna...
Att se ett av Istanbuls storlag spela på hemmaplan är verkligen en höjdare om man gillar fotboll.
Taxi:
Stan är full av gula taxibilar. Att åka taxi i Istanbul är prisvärt, så länge chauffören kör med taxameter.
Vissa taxichaufförer, inte alla, har som ovana att lura nyanlända besökare. Se till att taxametern är på under hela resa!
Det bästa sättet att undvika att bli lurad är att be antingen hotellet eller restaurangen att ringa en taxi i förväg...


Spårvagn, buss eller taxi?

Märkeskopior: I Turkiet kan man hitta piratkopior på allt från kläder och skor till DVD-filmer och klockor. Jag vill inte uppmana till brott så undvik. Kvalitén är oftast dålig och du får ingen garanti på dina inköp.
Ärligt talat, hur kul är det att gå omkring i skräp? En hög med skit med ett Lacostemärke är ju fortfarande en hög med skit...

Mat och dryck:

Det turkiska köket hör till ett av de absolut bästa i världen. Den som besöker Istanbul kommer att ha svårt att hitta restauranger som serverar annat än turkiska maträtter. Givetvis finns det McDonald's men pizzerior och exempelvis italienska- och indiska restauranger får man leta efter... Fast vem åker till Istanbul för att äta indiskt? Turkisk mat är fantastisk!
Strunta i de påflugna (men ibland riktigt roliga och underhållande) inkastarna framför vissa restauranger i turistområdena. Följer du med dem in kommer du i de allra flesta fall bli besviken. Det finns fantastiska restauranger i Istanbul och det är inte en omöjlighet att hitta dem - läs resguider på nätet och fråga hotellpersonalen var de brukar gå och äta både till fest och till vardag...

Su: Turkiska för vatten. Köps enklast och billigast i närmaste mataffär. Undvik att dricka kranvattnet.
Efes: Den mest populära inhemska ölsorten. Finns även i Systembolagets ordinarie sortiment (nr 1527).
Raki: Turkiets nationaldryck är fikonbrännvin smaksatt med anis (påminner om grekernas ouzo). Serveras antingen rent eller med ett glas vatten bredvid. Vattnet kan man antingen späda ut drycken med eller dricka bredvid, det är en smaksak.
Yeni Raki är en av de absolut vanligaste sorterna (men långt ifrån den bästa) vilken serveras överallt.
Cola Turka: Turkiets egna Cola.
Chai (te): Mörkt och starkt. I Turkiet dricks det te överallt.


Caspian med ett glas turkiskt te (chai).

Elma chai: Äpplete som serveras överallt där turister rör sig. Brukar även vara populärt att handla med sig hem.
Turkiskt kaffe: Är starkt, kolsvart och serveras i små koppar. Tänk på att låta det stå en stund innan du dricker så att sumpen får tid att sjunka ner till botten.
Sötman på kaffet bestämmer man redan när man beställer eftersom finmalet kaffepulver och socker kokas tillsammans; sade – utan socker, az sekerli – lite socker, cok sekerli – mycket socker.
Nescafé är namnet på all snabbkaffe i Turkiet.
Ayran: Dryck bestående av yoghurt utblandat med vatten. Ibland tillsätts en smula salt... Ayran är en perfekt törstsläckare i värmen. Så populärt i Turkiet att det även serveras på McDonald's.
Fruktjuice: Säljs färskpressad i många gathörn eller i små kvartersbutiker, portakal suyu – apelsinjuice och visne suyu – körsbärsjuice.

Meze: Samlingsnamnet för turkiska smårätter som serveras till förrätt. Turkiets motsvarighet till spanjorernas tapas. Tre till fyra rätter beräknar man per vuxen...
Simit: Dessa frasiga kringlor toppade med sesamfrön säljs överallt och är Istanbuls svar på New Yorks pretzel.
Misir (Majskolv): Säljs nygrillade från försäljningsvagnar runt om i de turisttäta områdena.
Kestane (rostade kastanjer): Säljs liksom misir överallt där turister rör sig.
Gözleme: Turkiska crêpes med olika fyllning.
Börek: Smördegsknyten med ost-, köttfärs- eller grönsaksfyllning.
Lahmacun: Turkisk pizza. Består av en tunn pizzabotten med kryddad köttfärs (vanligast är biff och/eller lamm) och kryddad tomatsås som sedan gräddas i ugn. Serveras sedan med färska grönsaker och pressad citronsaft. Man rullar sedan ihop den som en tortilla. Till lahmacun skall man dricka ayran.
Imam bayildi: Ugnsgratinerad aubergine fylld med tomat och lök. Maträtten heter ordagrant ”den avsvimmade imamen” då en muslimsk imam enligt legenden svimmade av lycka när han första gången smakade denna maträtt. Visst, det är gott men att svimma är väl att ta i…
Yaprak dolmasi: Vinbladsdolmar med kött- och risfyllning. Föregångaren till våra kåldolmar. Karl XII och hans karoliner bjöds på denna maträtt under exilen i Turkiet och tog sedan receptet med sig hem. De bytte dock ut vinbladen mot kål…
Balik ekmek: Fisk med bröd. Grillad eller stekt fisk serveras i ett bröd tillsammans med sallad och lök. Enkelt men billigt och gott. Istanbuls svar på New Yorks "hot dog".
Koç yumurtasi: För de riktigt våghalsade, grillade fårtestiklar... Jag kommer på tiotalet mer eller mindre roliga skämt om testiklar i munnen men låter snällt bli... Smakade det lika bra för dig som för mig?
Midye dolma: Stora musslor fyllda med ris, pinjenötter, vinbär och kryddor. Innan du blir serverad tillsätts några droppar nypressad citronsaft. Serveras överallt i hamnområdena.
Istavrit: Medelhavstaggmakrill (Trachurus mediterraneus) som man ser fiskare fiska från Galatabron eller längs kajerna i Istanbul. Serveras överallt i Istanbul. Småfiskarna äts hela, med huvud och allt!
Baklava: Turkisk efterrätt. Små bakverk av filodeg och sockerlag fyllda med exempelvis nötter. Sötsliskiga men vansinnigt goda. Pröva baklava tillsammans med starkt turkiskt kaffe, en riktig höjdare!
Salepi dondurma: Denna turkiska glass är en upplevelse! Seg som kola men sagolikt god... Säljs från gatuförsäljare överallt i turistområdena.
Glassen består av mjölk, socker, salep och mastix. Salep är ett mjöl som framställs av torkad orkidérot. Mastix är gummiliknande och utvinns från en speciell sorts träd.
Försäljarna brukar skoja med sina kunder och göra konster med den sega glassen...


Pappa betalar...

Frukost: Är inget man hoppar över i Turkiet! Till frukost serveras i regel bröd, fårost (Beyaz peynir) och hårdost (kaser), kaymak (tjock grädde) serverad med honung, svarta eller gröna oliver (zeytin) och grönsaker. Till frukost dricks starkt turkiskt te. Kaffe dricker man efter frukost.
Köfte: Att kalla dem för turkiska köttbullar är missvisande. Dessa köttbiffar gjorda på främst lammkött (men även nötkött förekommer) finns i hundratals olika varianter. Köttfärsen knådas och blandas med kryddor och lök. Biffarna grillas, steks eller kokas.
Maträtten härstammar ursprungligen från Iran (kufteh) och har sedan spridits världen över och är ursprunget till våra köttbullar.
Kebap/Kebab: Turkiets nationalrätt. Gillar du kebab i Sverige kommer du älska kebaben som serveras i Turkiet!

Olika sorters kebab;

Döner kebap: Döner kebab är det vi svenskar kallar för kebab, kött som skärs från ett spett. Marinerat nöt- och lammkött träs på ett roterande vågrätt spett och grillas sedan långsamt. Namnet kommer nämligen från att det roterar (döner = snurrande/roterande på turkiska).
Köttet skärs/skalas sedan av allt eftersom det färdiggrillas med en stor kniv. Döner kebab serveras oftast i ett pitabröd med sallad, tomat och lök.
Sis Kebap/Shish kebab: Grillspett med marinerade fisk-, kött- eller kycklingbitar tillsammans med paprika och tomat.
Iskender Kebap: Kebabkött läggs ovanpå ett pitabröd med smält smör. Serveras med tomatsås, smält fårost och yoghurt.
Adana Kebabi: Lammfärs med rödpeppar, fett och salt knådas samman och formas i avlånga färsbitar som träs på ett spett och grillas. I regel kryddstarkt. Även känt som Kiyma kebabi.
Urfa Kebabi: Lammköttfärs med peppar, lök, tomat och persilja som träs på grillspett och grillas. En mildare variant av Adana kebab.
Antep Kebab: Köttfärs med peppar som grillats och serveras i pitabröd (pide) tillsammans med lök, tomat och paprika.
Çag Kebabi: Tunna skivor lammkött läggs i en marinad bestående av yoghurt, svartpeppar och skivad lök i ett dygn. Köttet träs sedan på ett horisontellt spett (till skillnad från döner kebab där spettet är vertikalt) och grillas långsamt över öppen eld.


Döner kebab.

 

Viktiga telefonnummer:


Brandkår: 110
Ambulans: 112
Polis: 155
Turistpolisen i Istanbul (engelsktalande): 527 45 03 alt. 527 45 05.

 

Några nyttiga ord och fraser på turkiska;

ja = evet
nej = hayir
hej = merhaba
okej = tamam
tack = tesekkür ederim, tesekkürler, mersi
hej då = hosça kalin/bye bye
på återseende = güle güle
ursäkta = pardon/affedersiniz
god morgon = günaydin
god kväll = yi aksamlar

ingång = giris
utgång = çikis
öppet = açik
stängt = kapali
höger = sag
vänster = sol
Var ligger toaletten? = Tuvaletler nerede?
Sverige = Isvech

hjälp! = imdat!
stopp = dur
polis = polis
Ring polisen! = Polis cagrin!
Ring efter ambulans! = Ambulans cagrin!
brand = yangin
olycka = kaza
sjuk = hasta
doktor = doktor
sjukhus = hastane
Var ligger närmaste sjukhus? = En yakin hastane nerede?
apotek = ezcane
feber = atesim
huvudvärk = ibas agrisi
diarré = ishalim
smärta/ont = agrim

buss = otobüs
flygplan = ucak
färja = feribot
tåg = tren

pengar = para
nota = hesap
bank = banka
växelkontor = döviz bürosu
bankomat = bankamatik

idag = bugürn
imorgon = yarun
måndag = Pazartesi
tisdag = Saluh
onsdag = Carsamba
torsdag = Persembe
fredag = Cuma
lördag = Cumartesi
söndag = Pazar

kaffe = kahve
vin = sarap
vatten = su
skål! = serefe!

Räkneord;

0 = sufur
1 = bir
2 = iki
3 = üch
4 = dört
5 = besch
6 = altu
7 = yedi
8 = sekiz
9 = dokuz
10 =on
11 = on bir
12 = on iki
13 = on üch
14 = on dört
15 = on besch
20 = yirmi
30 = otuz
40 = kurk
50 =elli
60 = altmis
70 = yetmis
80 = seksen
90 = doksan
100 = yüz
200 = iki yüz
1000 = bin


Filmtips inför en resa till Istanbul:

  • Argo (2012): Filmen är baserad på de verkliga händelserna som skedde i november 1979 då den amerikanska ambassaden i Teheran stormades och 52 amerikaner togs som gisslan. Sex amerikaner lyckas i kaoset fly undan och gömmer sig i den kanadensiska ambassadörens hem. Sedan får vi se det fantastiska och riskfyllda försöket att smuggla ut de sex amerikanerna ur Iran.
    Turkiets största stad Istanbul får i filmen föreställa Teheran i Iran. Den stora basaren i Istanbul får föreställa Teherans Grand bazaar. Några scener i filmen utspelar sig dock i just Istanbul och Blå moskéns exteriör förekommer liksom Hagia Sofias interiör.
    Filmen är regisserad av Ben Affleck.
    Argo var nominerad till sju Oscars varav den vann tre, bland annat för Bästa film, under 2012 års Oscarsgala.
  • Auf der anderen Seite/Vid himlens utkant (2007): Denna tyska film är uppdelad i tre delar och filmens huvudpersoners liv och livsöden vävs samman under filmens gång. Filmen kretsar kring änklingen Ali (Tuncel Kurtiz), den prostituerade Yeter (Nursel Köse), Alis son Nejat (Baki Davrak) och Yeters dotter Ayten (Nurgül Yesilçay) som är politiskt aktiv i den kurdiska motståndsrörelsen.
    Större delen av filmen utspelar sig i Kadiköy och Taksim i Istanbul.
  • The Fall (2006): Den femåriga flickan Alexandria (Catinca Untaru) har hamnat på sjukhus efter att hon brutit armen. I en av sjuksalarna träffar hon stuntmannen Roy (Lee Pace) som börjar berätta en fantastisk saga för Alexandria. Snart är både Roy och Alexandria en del av berättelsen…
    En av filmens scener är inspelad i Hagia Sophia i Istanbul.
  • From Russia with Love/Agent 007 ser rött (1963): I den andra James Bond-filmen får James Bond i uppdrag att återhämta en dekryteringsmaskin som stulits av terrororganisationen SPECTRE. Sean Connery spelar återigen James Bond, agent 007 med rätt att döda.
    James Bond anländer till Istanbul med flyg och landar på Yesilköy International Airport som nu för tiden bytt namn till Istanbul Atatürk Airport. Bond träffar Kerim Bey (Pedro Armendariz) i Istanbuls Grand Bazaar. Bond och Kerim åker båt i Basilikacisternen (Yerebatan Sarayi) för att kunna spionera under ryska konsulatet. Hagia Sofia förekommer där hemliga dokument överlämnas och en av skurkarnas mördas, Bond och Tatiana Romanova (Daniela Bianchi) åker färja över Bosporen och Leandertornet skymtar i bakgrunden. Tågstationen Istanbul Sirkeci Terminal förekommer varifrån Bond, Tatiana och Kerim tar Orientexpressen till Zagreb via Belgrad (Istanbul Sirkeci Terminal får lustigt nog föreställa båda städernas centralstationer!). Andra av Istanbuls sevärdheter som förekommer i filmen är bland andra Galatabron, Blå moskén, Egyptiska basaren (kryddbasaren), Topkapipalatset och Istanbuls gamla kvarter Sultanahmet.
  • Gegen Die Wand/Mot väggen (2004): Denna tyska film kretsar kring den 40-årige Cahit (Birol Ünel), en alkoholist och narkoman som försöker att ta sitt liv. Hans liv korsas av den självdestruktiva 20-årige Sibel (Sibel Kekilli) som desperat försöker att bryta med sin turkiska familjs traditionella värderingar. Sibel föreslår att hon och Cahit genomgår ett skenäktenskap för att på så sätt komma ifrån hennes föräldrahem och kunna leva som hon själv vill. Sibel förklarar för Cahit att trots deras äktenskap kommer de två att leva mer som rumskamrater utan vare sig kärlek eller sex. Vi får följa Cahit och Sibels och hur deras vänskap sakta förvandlas till kärlek...
    En stor del av filmen är inspelad och utspelar sig i Hamburg i Tyskland men även Istanbul i Turkiet förekommer.
    I filmen förekommer det femstjärniga hotellet Mamara Istanbul vid Taksimtorget där Sibel får arbete. Cahit bor på Grand Hotel de Londres i området Beyoglu.
  • Hamam/Det turkiska badet (1997): Francesco (Alessandro Gassman) driver en designföretag tillsammans med sin fru Marta (Francesca d'Aloja). En dag får Francesco ärva ett hus i Istanbul av sin moster som han aldrig har träffat. Francesco reser till Istanbul för att snabbt sälja huset och upptäcker att i källaren finns ett hamam, ett turkiskt bad. Francesco kommer familjen som bor i huset allt närmare och beslutar sig för att stanna i Istanbul och låta renovera badet...
    Filmen bjuder på flera scener från Istanbul. Francesco åker färja över Bosporen och Francescos fru Marta handlar i det stora shoppingcentret Akmerkez Shopping Mall.
  • Hitman (2007): Denna actionfilm bygger på spelserien med samma namn. Yrkesmördaren Agent 47 (Timothy Olyphant) utsätts för en komplott och är snart jagad av både Interpol och ryska säkerhetstjänsten.
    En liten del av filmen Hitman utspelar sig i Istanbul och Galatatornet (Galata Kulesi) förekommer i filmen. Felaktigt påstår flera källor att Leandertornet (Kiz Kulesi) förekommer i filmen men så är inte fallet.
  • The International (2009): Interpolagenten Louis Salinger (Clive Owen) samarbetar med åklagaren Eleanor Whitman (Naomi Watts) då de kommer en internationell bank på spåren som misstänks finansiera organiserad brottslighet, terrorism, pengatvätt och vapenhandel.
    Filmen tar oss till Berlin, Milano, New York och slutligen Istanbul.
    Bankmannen Jonas Skarssen (Ulrich Thomsen) träffar vapenhandlaren Ahmet Sunay (Haluk Bilginer) efter en begravning utanför Suleymaniyemoskén (Süleymaniye Camii). De går sedan in på moskéns innergård. För att kunna prata mer avskilt går de nerför en trappa och hamnar helt plötsligt i Baslikacisternen (vilken i verkligheten ligger över en kilometer därifrån men allt är möjligt på film!). När sedan Jonas Skarssen skyndar ut från moskén är det helt plötsligt entrén till Beyazit-moskén (Beyazit Camii) han passerar genom (moskéns namn syns även på en skylt i denna scen). Skarssen fortsätter sedan till bokbasaren Sahaflar Carsisi med Interpolagenten Louis Salinger hack i häl. De fortsätter genom Grand Bazaar (stora basaren) och sedan upp på taket där filmens upplösning sker.
  • Midnight Express (1978): Denna film är baserad på verkliga händelser. 1970 grips amerikanen Billy Hayes (Brad Davis) när han försöker att smuggla ut närmare två kilo hasch ut ur Turkiet. Billy döms till fyra år i turkiskt fängelse och förhållandena är riktigt vidriga. Med bara 53 dagar kvar på sitt straff döms han på nytt för sina brott och denna gång blir straffet 30 års fängelse! Billy inser att han inte kommer att överleva i fängelset och bestämmer sig för att hoppa ombord ”the Midnight Express”, det vill säga rymma...
    Filmen utspelar sig i Istanbul i Turkiet men är till största delen inspelad på Malta. På grund av den negativa bilden av Turkiet och turkar fick filmteamet inte tillstånd att filma i Turkiet. Inledningsscenerna är dock inspelade i Istanbul.
  • Murder on the Orient Express/Mordet på Orientexpressen (1974): Endast exteriör är filmade i Istanbul. Tågstationen är exempelvis Gare de L'Est i Paris.
  • Mustang (2015): Denna fransk-turkiska film, som var Oscarnominerad i kategorin ”Bästa utländska film”, kretsar kring fem föräldralösa systrar i en turkisk småstad. När de efter skolavslutningen oskyldigt leker med några pojkar från skolan är skandalen ett faktum. Flickorna har skämt ut både sig och släkten och denna skam straffas stenhårt. Systrarnas mormor och morbror straffar flickorna genom att låsa in dem. Mormoderns hus blir bokstavligt ett fängelse med höga gallergrindar, galler för fönstren och både telefoner och datorer låses in. Snart kommer friare på besök och de äldre systran skall giftas bort...
    I en av filmens scener förekommer Istanbul och Bosporenbron (Bogaziçi Köprüsü).
  • The Net 2.0/Nätet 2.0 (2006): Denna film släpptes direkt på video. Hope Cassidy (Nikki DeLoach) är en datorexpert som erbjuds ett toppjobb i Istanbul. På plats i Istanbul upptäcker hon att hennes identitet har stulits och snart är hon efterlyst för både stöld och mord...
    Hope anländer till Istanbul på Istanbul Atatürk Airport. Andra inspelningsplatser och sevärdheter i Istanbul som förekommer i filmen är bland annat Stora basaren (Kapali Carsi), Hagia Sofia, Kejsar Valens akvedukt, centralstationen Istanbul Sirkeci Terminal, Eminönütorget, Suleymaniyemoskén (Süleymaniye Camii), Süzer Plaza och Galatatornet.
  • New York'ta Bes Minare/Five Minarets In New York (2010): Turkisk actionfilm som handlar om de två turkiska poliserna Acar (Mustafa Sandal) och Firat (Mahsun Kirmizigül) som skickas till New York för att hämta hem den terrormisstänkte Hadji Gümüs (Haluk Bilginer) till Turkiet. I några biroller ser vi Robert Patrick som FBI-agenten David Becker och Danny Glover som imamen Marcus.
    I filmen förekommer Istanbul Golden City Hotels takterrass, Marcus (Danny Glover) passerar över Blå moskéns (Sultan Ahmed Camii) innergård. Andra inspelningsplatser i Istanbul är bland annat Atatürkbron, Hagia Sofia och Istanbul Atatürk Airport.
    Filmens titel kommer ifrån den turkiska folksången ”Bitlis'te Bes Minare” (Fem minareter i Bitlis).
  • Skyfall (2012): Detta är den 23:e James Bond-filmen och den tredje som är inspelad i Istanbul. James Bond (Daniel Craig) befinner sig i Istanbul. I filmens inledning ser vi James Bond komma ut från porten till Deutsche Orientbank i Eminönü (i närheten av Kryddbasaren) efter att yrkesmördaren Patrice (Ola Rapace) skjutit agenten Ronson (Bill Buckhurst). Bond jagar efter Patrice i bil och jakten går förbi Nya moskén (Yeni Camii) och Kryddbasaren (Misir Carsisi) till Eminönütorget. Jakten fortsätter sedan på motorcykel genom Büyük Valide Han och fortsätter sedan på taket till Stora basaren (Kapali Carsi) i en av filmens mest minnesvärda scen. Motorcykeljakten fortsätter även genom själva basaren!
    Filmens mäktiga tågsekvens är dock filmad i Adana i södra Turkiet.
  • Taken 2 (2012): Bryan Mills (Liam Neeson) tvingas att försvara sig själv och sin familj då släktingar till dem han dödade i förra filmen är ute efter blodshämnd. Denna gång i Istanbul...
    Vi bjuds på en vacker vy över det livliga området Eminönü med Galatabron och Süleymaniyemoskén. Bryan och hans dotter Kim (Maggie Grace) tar en båttur på Bosporen. Bryan och hans ex-fru Lenore (Famke Janssen) åker bil över Galatabron och i området mellan Stora basaren (Kapalicarsi) och Kryddbasaren/Egyptiska basaren (Misir Carsisi). Bryan upptäcker att de är förföljda och jakten går längs smågatorna i närheten av Valide Han.
    Kim tar en taxi och hoppar av framför Nya moskén (Yeni Camii) och rusar längs med Kryddbasarens östra sida. Kim springer på taket till Kryddbasaren och kastar en handgranat. Helt plötsligt befinner hon sig istället på taket till Stora basaren där hon blir jagad av skurkar.
    Bryan och Kim åker i en stulen taxi till amerikanska ambassaden och denna scen är filmad utanför Süleymaniyemoskén (Süleymaniye Camii). I verkligheten har inte USA någon ambassad i Istanbul (det ligger i Ankara) däremot finns ett amerikanskt konsulat i staden men i filmens värld är allt möjligt... Andra av Istanbuls landmärken som förekommer i filmen är bland annat det turkiska badet Cemberlitas Hamami där filmens upplösning sker.
    Denna uppföljare till den första filmen från 2008 är inte ens i närheten av föregångaren men är långt ifrån värdelös. Filmen har dock fått utstå mycket kritik för hur den skildrar Istanbul och Turkiet. Främst genom att främst visa slitna och nedgångna kvarter, att Istanbul får framstå som ett farligt resmål och att majoriteten av de turkiska kvinnorna i filmen bär slöja (mycket få turkiska kvinnor i Istanbul bär slöja).
  • Te wu mi cheng/The Accidental Spy (2001): Jackie Chan i Istanbul! Jackie Chan åker taxi över Galatabron. I filmen förekommer det turkiska badhuset Cemberlitas Hamami där Jackie slåss mot knivbeväpnade skurkar.
    Den roliga scenen där Jackie slåss naken (!) är inspelad i Egyptiska basaren/Kryddbasaren (Misir Carsisi). Även Basilikacisternen och tågstationen Haydarpasa Terminal (Haydarpasa Gari) i stadsdelen Kadiköy på Asiensidan av Istanbul förekommer i filmen.
  • Tinker Tailor Soldier Spy (2011): Denna film är baserad på boken med samma namn (”Mullvaden” på svenska) av John le Carré och är regisserad av Tomas Alfredson.
    Filmen utspelar sig på 1970-talet under det kalla kriget. George Smiley (Gary Oldman) är en agent inom den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som precis gått i pension men som tvingas tillbaka i tjänst för att avslöja en spion inom organisationen. MI6-agenten Ricki Tarr (Tom Hardy) skickas till Istanbul och vi ser Ricki korsa shoppinggatan Istiklal Caddesi i Taksim och gatans karakteristiska röda spårvagnar syns i samma scen. I en annan scen åker Ricki Tarr färja på Bosporen till Haydarpasa i Kadiköy på Istanbuls asiatiska sida. De scener som skall föreställa Paris är även de inspelade i Istanbul. Filmens titel kommer från en engelsk räkneramsa och anspelar på kodnamnen på de misstänkta spionerna/mullvadarna.
  • Tintin et le mystère de la Toison d'Or/Tintin i piraternas våld (1961): Denna franska spelfilm är baserad på seriekaraktären Tintin. Kapten Haddock (Georges Wilson) ärver en gammal båt av sin gamle vän Paparanic. Journalisten Tintin (Jean-Pierre Talbot) och hans trogne hund Milou följer med Kapten Haddock till Istanbul där båten finns. Båten visar sig vara en riktig skrothög men Tintin blir misstänksam då affärsmannen Anton Karabine (Demetrios Myrat) erbjuder sig att köpa båten för en otrolig summa pengar...
    En stor del av handlingen utspelar sig i och är inspelad i Istanbul. Bland annat förekommer Galatabron, Blå moskén och Tintin och Kapten Haddock blir instängda i Rumeliborgen (Rumelihisari).
  • Topkapi (1964): Denna film handlar om en grupp tjuvar som planerar att stjäla Mahmud I:s smaragdutsmyckade dolk från Topkapipalatsets skattkammare i Istanbul. Filmen bjuder på flera scener hur Istanbul såg ut på 1960-talet.
    Topkapipalatset och dess skattkammare förekommer i en stor del av filmen och Topkapi-dolken med sina gröna smaragder existerar i verkligheten.
    Arthur Simon Simpson (Peter Ustinov) ses köra över Galatabron i en vit Lincoln Continental från 1963.
  • Two Faces of January (2014): Filmatiseringen av boken med samma titel av Patricia Highsmith. Filmen utspelar sig 1962 i Aten där det amerikanska paret Chester (Viggo Mortensen) och Colette MacFarland (Kirsten Dunst) firar semester. Paret träffar Rydal (Oscar Isaac) som blir deras guide. Snart visar det sig att paret MacFarlands inte har rent mjöl i påsen och är på flykt. När en privatdetektiv konfronterar Chester slutar det med att Chester av misstag tar livet av detektiven. Med polisen efter sig dras även Rydal med i dramat och snart vet ingen av dem vem man kan lita på...
    Filmen utspelar sig både i Aten i Grekland och Istanbul i Turkiet. I scenerna från Istanbul syns både den berömda Galatabron och Eminönutorget.
  • Uzak/Distant (2002): Lågmält och långsamt drama om den frånskilde 40-årige fotografen Mahmut (Muzaffer Özdemir) som bor i Istanbul. En dag får han besök av sin kusin Yusuf (Emin Toprak) från landet som befinner sig i Istanbul för att söka arbete. De två kusinerna är väldigt olika och har svårt att förhålla sig till varandra...
    Filmen bjuder på vackra scener i ett snötäckt Istanbul. I en scen promenerar Yusuf över den snötäckta Galatabron och blickar ut över passagerarfärjorna på Gyllene hornet. I filmen förekommer även Istiklal Caddesi, Yeni Cami (Nya moskén), Atatürk International Airport och Alman Çesmesi (Tyska fontänen) vid Hippodromen.
    En kort tid efter inspelningen av Uzak omkom Emin Toprak i en bilolycka, 28 år gammal.
  • Walk On Water (2004): Mossadagenten Eyal (Lior Ashkenazi) får i uppdrag att leta upp en gammal nazistförbrytare genom att agera guide åt dennes barnbarn under ett besök i Israel.
    I filmens inledning får vi se Eyal under ett uppdrag i Istanbul. Galatabron och Nya moskén syns i filmens inledning. Eyal befinner sig på en färja på Bosporen. Färjan passerar under Bosporenbron (Bogaziçi Köprüsü) innan den anländer Üsküdar på Istanbuls asiatiska sida.
  • The Water Diviner (2014): Russell Crowes debut som filmregissör. Russell Crowe spelar själv huvudrollen som den australiensiska bonden Joshua Connor. Det är år 1919 och Connors tre söner som åkt för att strida i det första världskriget har inte kommit hem efter kriget. De tre sönerna antas ha dödats i slaget vid Gallipoli. Connor bestämmer sig för att själv åka och leta efter sina söner. På plats i Istanbul lär han känna den vackra änkan Ayshe (Olga Kurylenko) och dennes son. Samtidigt måste han samarbeta med sina söners forna fiender för att kunna hitta dem...
    Flera av filmens scener är inspelade på plats i Istanbul.
  • The World Is Not Enough/Världen räcker inte till (1998): Detta är den nittonde James Bond-filmen och den tredje med Pierce Brosnan som den brittiske agenten 007. James Bond skall denna gång stoppa terroristen Renard (Robert Carlyle) från att spränga en atombomb i Istanbul. I filmen syns Galatabron och Yeni Cami (Nya moskén). I Bosporen mellan Istanbuls europeiska- och asiatiska sida ligger Leandertornet (Kiz Kulesi) där Renard har sitt gömställe och där Bonds chef ”M” (Judi Dench) hålls fången.

    I TV-serien ”Missing” med Ashley Judd förekommer Istanbul som inspelningsplats i de två sista avsnitten (avsnitt 9 "Promises" och avsnitt 10 ”Rain on the Evil and on the Good" då bland annat Hagia Sofia förekommer.

 

 

Med reservation för förändringar som skett efter maj 2013.