BACK TO NEW YORK CITY

Bussen släppte av mig i hörnet av 33:e gatan och 7:e avenyn på Manhattan några minuter efter 19:00. Jag promenerade till Hotel Carter där jag checkade in en andra gång. Nu tilldelades jag rum 1604 på sextonde våningen i den 24 våningar höga byggnaden. Även detta rum hade städerskan glömt bort men det hade bättre utsikt och ett badkar.
New Yorks uteliv lockade mig och jag skyndade mig ut. De flesta av butikerna i området var öppna och jag var på shoppinghumör. Det är extra roligt att handla när ett par Converse All-Stars kostar 40 dollar (cirka 280 kronor i oktober 2011) mot närmare 700 kronor i Sverige och ett par Levi's 501:or går på 66 dollar (450 kronor) i den stora Levi's-butiken på Times Square...

För knappt 40 dollar blir de dina...

Jag hade blivit rekommenderad restaurangen The View på New York Marriott Marquis Hotel på adressen 1535 Broadway i hjärtat av Times Square. Jag klev in i detta fyrstjärniga hotell och åkte med en av hotellets supersnabba hissar upp till 48:e våningen där restaurangen The View är belägen. Jag hade tur och behövde inte vänta på ett ledigt bord. Jag fick ett bord vid de stora panoramafönstren som omger hela restaurangen. The View är New Yorks enda roterande restaurang och hela restaurangdelen svänger 360 grader på en timme.
Jag blev sugen på deras dessert- och ostbuffé för 19 dollar. Jag beställde in ett stort glas rött vin. Kyparen informerade mig att för icke hotellgäster tillkommer en extraavgift på notan efter klockan 20:00 och han bad om mitt kreditkort även då jag skulle betala kontant. På många finare restauranger och de flesta hotell drar de kreditkortet för att reservera en summa som ska täcka extra kostnader.

Dessert- och ostbuffén på The View.

Jag högg in på buffén som bestod av tårtor, bakelser, kakor, kex och flera olika sorters ostar. Mitt på buffébordet stod en chokladfontän där man kunde doppa jordgubbar och marshmallows. Jag avnjöt delikatesserna och mitt vin samtidigt som restaurangen sakta snurrade. Utsikten var otrolig! När jag skulle fylla på min tallrik för sista gången sprang det en liten kackerlacka bland tårtbitarna…
The View är i mångas ögon en turistfälla men jag gillade stället. Notan slutade på knappt 45 dollar (drygt 300 kronor). Mätt och belåten och med mina många shoppingkassar i händerna traskade jag tillbaka till mitt hotell.

På shoppingrunda, Times Square, NYC.

Jag klev upp nästa morgon innan solen reste sig mellan skyskraporna. Jag tog tunnelbanelinjen ut till Queens. Mitt mål i Queens var hamburgerrestaurangen Wendy's på 85-07 Queens Boulevard. Restaurangen får föreställa den påhittade McDonald's-kopian ”McDowell's” där prins Akeem (Eddie Murphy) får jobb i filmen En prins i New York från 1988.

McDowell's i "En Prins i New York".

Jag hade tänkt mig att äta frukost här men de öppnade inte förrän om två timmar så jag fick ändra mina planer. Jag tog tunnelbanan till Brooklyn och begav mig till fots till Brooklyn Bridge Park mellan Brooklyn Bridge och Manhattan Bridge. Området har fått namnet DUMBO (Down Under the Manhattan Bridge Overpass).

Manhattan Bridge i området DUMBO.

Jag fotograferade Manhattan Bridge och Brooklyn Bridge en lång stund och njöt av den mäktiga vyn över Manhattan samtidigt som Beastie Boys ”No Sleep Till Brooklyn” spelades på min mp3-spelare.

Brooklyn Bridge med Manhattans skyskrapor i bakgrunden.

Jag promenerade sedan över Brooklyn Bridge till Manhattan. Brooklyn Bridge stod färdig 1883 och var fram till 1903 världens längsta hängbro. Huvudspannet är hela 486 meter och de två bropelarna är 84 meter höga. 27 arbetare dog i samband med uppförandet av bron som tog fjorton år. Brooklyn Bridge är över 1,8 kilometer lång men belöningen av Manhattan som sakta tornade upp sig framför mig var oslagbar. Mina kameror gick varma.

Brooklyn Bridge är en välkänd ikon och en av stadens mest kända sevärdheter och förekommer i mängder av filmer, exempelvis 16 Blocks (2006), 187 (1997), The Adjustment Bureau (2011), Belägringen (1998), Black Rain (1989), Captain America: The First Avenger (2011), Cloverfield (2008), En underbar dag (1996), Fantastic Four (2005), French Connection - Lagens våldsamma män (1971), Friends with Benefits (2011), Förtrollad (2007), Godzilla (1998), Hudson Hawk (1991), I Am Legend (2007), Limitless (2011), New York, I Love You (2009), Super Mario Bros. (1993), Transformers: Revenge of the Fallen (2009) och We Own the Night (2007).

Halvvägs över Brooklyn Bridge.

När jag hade kommit över bron till området Civic Center på Manhattansidan satte jag mig en stund och vilade fötterna i City Hall Park. Jag hade utsikt över den majestätiska Manhattan Municipal Building med sina 40 våningar. Manhattan Municipal Building byggdes mellan åren 1907 och 1914 och är en av världens största statliga byggnader. Med sina 177 meter sträcker den sig högt över de andra byggnaderna i dess närhet. Bara den förgyllda statyn på toppen är åtta meter hög. I byggnaden finns kontor för flera av stadens myndigheter.
Manhattan Municipal Building syns i flera kända filmer, exempelvis Ghostbusters från 1984, i The Taking of Pelham One Two Three från 1974 då polisen ska överlämna lösensumman och i Leon (The Professional) från 1994 där den korrupte DEA-agenten Stansfield (Gary Oldman) har sitt kontor.

Manhattan Municipal Building.

Jag skulle i vanliga fall kunnat promenera men jag hade ont i fötterna och valde istället att ta tunnelbanan de få stationerna söderut till stationen Bowling Green. Jag promenerade till den stora parken Battery Park på Manhattans södra spets. Det är härifrån som färjorna ut till Frihetsgudinnan och Ellis Island avgår. Köerna till färjorna sträckte sig flera hundra meter och jag nöjde mig med att istället se Frihetsgudinnan på avstånd.
I parken står skulpturen The Sphere av Fritz Koenig som tidigare stod mellan de två tvillingtornen World Trade Center men som förstördes då byggnaderna rasade i terrorattacken 11 september 2001. Skulpturen flyttades till sin nuvarande plats och återinvigdes den 11 september 2002 tillsammans med en evighetslåga för att hedra offren efter terrorattackerna året innan.

The Sphere i Battery Park.

Ett stenkast därifrån står en av de enorma ventilationsfläktarna till Brooklyn-Battery Tunnel. Denna höga och fyrkantiga byggnad föreställer den hemliga ingången till högkvarteret i filmen Men In Black från 1997.

Den hemliga ingången till högkvarteret i filmen "Men In Black".

Efter att gått runt i Battery Park en stund tog jag tunnelbanan upp till stadsdelen Chelsea. Chelsea består till större delen av bostadshus och området är trevligt att promenera i. Jag åt en sen frukost på det hemtrevliga kaféet The Grey Dog's Coffee på 242 West 16th Street bestående av amerikanska blåbärspannkakor och apelsinjuice. Till mina tre tjocka pannkakor serverades jag lönnsirap och smör. Efter denna energikick fortsatte jag sedan min sightseeing i gemytliga Chelsea.

Blåbärspannkakor med sirap är en bra start på dagen...

Jag styrde stegen mot The High Line, en tidigare upphöjd tågbana som nu har förvandlats till ett trevligt parkområde. Tågbanan var i bruk från 1934 till 1980 för att sedan hamna i glömska och förfalla. Två boende i området kämpade för att bevara The High Line och omvandla området till en park. De fick alltmer stöd och till sist beslutades att The High Line skulle bevaras och bli till en allmän park. Den första sträckan öppnades för allmänheten i juni 2009 och i juni 2011 öppnades ytterligare en sträcka av den tidigare tågbanan. I dagsläget är 1,6 kilometer av den 2,3 kilometer långa tågbanan omvandlad till parkområde. The High Line sträcker sig från Gansevoort Street i söder till 30th Street i norr.

The High Line Park.

Att promenera längs High Line är en trevlig sysselsättning som bjuder på annorlunda vyer av New York och fantastiska fotomöjligheter. Parkbänkar är utplacerade längs promenadstråket och det var mycket folk som besökte parken i det vackra vädret. Jag promenerade hela sträckan upp till 30th Street.

The High Line Park bjuder på annorlunda vyer av staden.

Jag tog mig ner till marknivån igen och gick till 23rd Street och det världsberömda hotellet Chelsea Hotel. Detta är ett av världens mest berömda hotell och är både omsjunget och förekommer i mängder av filmer. Den vackra hotellbyggnaden i rött tegel och vackert dekorerade balkonger i smidesjärn ligger på adressen 222 West 23rd Street. Byggnaden uppfördes 1884 och 1905 blev det hotell. Hotel Chelsea (vanligast är att man säger Chelsea Hotel) har genom åren lockat mängder av konstnärer, författare och musiker. Chelsea Hotel har skrivit in sig i historieböckerna och i popkulturen då det var här som författaren Arthur C. Clarke (1917-2008) skrev roman 2001 - Ett rymdäventyr och Sid Vicious i punkbandet Sex Pistols påstås ha mördat sin flickvän Nancy Spungen den 12 oktober 1978 i ett av hotellrummen.
Bod Dylan har skrivit sin låt “Sad-Eyed Lady of the Lowlands” enligt hans textrad från sången “Sara”; ”Stayin' up for days in the Chelsea Hotel, writin' ´Sad-Eyed Lady of the Lowlands´ for you” och Leonard Cohen sjunger hur han blev avsugen av Janis Joplin i sången ” Chelsea Hotel #2 ”...
Andra celebra gäster på hotellet inkluderar Ethan Hawke, Jimi Hendrix, Jack Kerouac, Stanley Kubrick, Madonna, Edith Piaf, Dee Dee Ramone, Mark Twain och Salvador Dalí.
Chelsea Hotel förekommer förutom i flera låttexter och romaner även i filmer som exempelvis 9 ½ vecka (1986) och Léon (1994).
Ett anslag på entrédörren informerade att hotellet var stängt för restaurering och att det endast var de som var långtidsboende på hotellet som hade tillträde. Jag smög in i hotellobbyn och då det bara var några få byggarbetare i närheten tog jag hissen upp ett par våningar och fotograferade den vackra trappan som syns ibland annat filmen Léon där Matilda (Nathalie Portman) och Léon (Jean Reno) bor. Det är endast interiören från hotellet som förekommer i filmen.

Det berömda Hotel Chelsea på 222 West 23rd Street.

När jag kommit ut från hotellet igen tog jag tunnelbanan till stadens stora bussterminal, Port Authority Bus Terminal på 42nd Street och Eight Avenue. Port Authority Bus Terminal ligger bara ett kvarter från Times Square och ett halvt kvarter från mitt hotell. Detta är USA:s största och världens mest trafikerade bussterminal. Port Authority Bus Terminal är i mitt tycke en av stadens fulaste byggnader. Port Authority Bus Terminal förekommer bland annat i Bad Lieutenant/Den korrumperade snuten från 1992 och Desperately Seeking Susan/Susan var är du? från 1985.

Filmnörden i mig gjorde sig åter påmind och jag hade bestämt mig hemifrån för att besöka en inspelningsplats i New Jersey. Jag köpte tur- och returbiljetter till Leonardo i New Jersey från bussbolagets Academys biljettlucka i Port Authority Bus Terminal. Biljetterna kostade 14 dollar styck (ca 95 kronor). Jag klev ombord på bussen som skulle ta mig till det lilla samhället Leonardo i New Jersey. Bussens slutdestination var Long Branch och bussresan till Leonardo tog ungefär en timme och tjugo minuter. Tvåhundra meter från busshållplatsen på New Jersey Route 36, på tvärgatan Leonardo Avenue ligger snabbköpet Quick Stop Groceries som förekommer i kultfilmen Clerks från 1994 samt dess uppföljare Clerks II från 2006.
Större delen av filmen utspelar sig i och utanför snabbköpet. Regissören Kevin Smith arbetade i snabbköpet då han gjorde filmen och de fick filma på kvällarna och nätterna då snabbköpet var stängt. Då de inte kunde filma under dagsljus lades det till i manuset att de inte får upp metalljalusinerna till snabbköpet för att någon har lagt tuggummi i låset. I filmen ligger Quick Stop Groceries granne med RST Video men videobutiken är sedan länge nerlagd. Och Jay & Silent Bob syntes inte till dom heller…

Quick Stop Groceries, Leonardo, New Jersey.
Förekommer i filmerna "Clerks" och "Clerks II".

Jag klev in i snabbköpet och förvånades hur oförändrat det var. Jag kände genast igen mig från filmen Clerks. De trevliga affärsinnehavarna hade inget emot att jag fotograferade där inne och som tack köpte jag lite godis och kex inför bussresan tillbaka till New York.

Det mesta är fortfarande sig likt från Kevin Smiths kultfilm Clerks...

Det var kul att ha sett filminspelningsplatsen på riktigt. Bruce Springsteen-fansen fortsätter vidare till Long Branch där ”The Boss” föddes medan cineaster som jag själv nöjer sig med Leonardo och deras lilla snabbköp. Det fanns inte mycket annat att se och göra i Leonardo utan jag gick och väntade på bussen till New York City.

Bussen passerade små trevliga bostadsområden och överallt syntes Halloweendekorationer i trädgårdarna och framför husen. Det var kul att se en annan sida av USA än bara Manhattan och Washington, DC. Återigen fick jag se Manhattans vackra skyline uppenbara sig framför mig då bussen närmade sig slutstationen Port Authority Bus Terminal. Bussen passerade genom Holland Tunnel det var en fantastisk känsla att återigen befinna sig på Manhattan.

Jag gillar att besöka mataffärer när jag är utomlands. Många gånger är sortimentet de samma med varor från multinationella företag och producenter men det är ändå varor som skiljer sig. Jag brukar ofta fastna bland godishyllorna. Jag besökte några livsmedelaffärer och handlade på mig amerikanskt godis och läsk som är kul souvenirer och utmärkta presenter. Flera godissorter är svåra att få tag på i Sverige och i de fall de dyker upp i Sverige är priserna betydligt billigare i USA. Några typiska läsk- och godissorter jag köpte på mig var bland annat:

Root Beer: Amerika på burk, som att dricka bubblegum! Root beer är en dryck med smak av sarsaparill (Smilax regelii) och sassafras. Att den smakar som tuggummit Jenka är ingen tillfällighet då de innehåller samma smaksättare.
Dr. Pepper: En amerikansk läskedryck som introducerades 1885, ett år före Coca-Cola! Smaken är unik, vissa känner en svag smak av körsbär, andra mandel… Forrest Gump (Tom Hanks) drack femton Dr. Peppers i filmen Forrest Gump.
Mountain Dew: Mountain Dew (även Mtn Dew) är en amerikansk läskedryck med smak av citrus, tillverkad av PepsiCo.
Hawaiian Punch: En amerikansk sötsliskig läskedryck gjord på sju olika sorters fruktsmaker, är illröd till färgen.
Voss: Norskt kranvatten som säljs i svindyra flaskor i USA. Voss omnämns flera gånger i filmen Grown Up's (2010) och syns i restaurangscenen i filmen Date Night (2010).

Coke, Coke Light, Coke Zero, Coca-Cola Vanilla, Coca-Cola Cherry och så vidare...

Hershey's 5th Avenue: En krispig chokladbit med jordnötssmör. I filmen Stargate (1994) tar James Spaders rollfigur med sig en 5th Avenue som fredsgåva.
Butterfinger: Lanserades av Curtiss Candy Company 1923. Denna chokladbit innehåller krispigt jordnötssmör med ett täcke av mjölkchoklad.

Skittles: Små runda godisbitar med fruktsmak, bland annat jordgubb, citron, vindruva och apelsin. I filmen Baksmällan utbrister Alan (Zach Galifianakis) “Hey, there's Skittles in there!” när Mr. Chow (Ken Jeong) stampar på Alans handväska. Över 150 000 Skittles användes i scenen när "Gadgetmobilen" krockar i filmen Inspector Gadget/Gadget från 1999.
Reese's Peanut Butter Cups: Små kakor med jordnötssmör.
Reese's Pieces: Detta godis påminner om chokladlinserna Non-Stop men innehåller jordnötssmör istället för choklad. Förekommer i filmen E.T. från 1982 då Elliott lockar in E.T. i huset med just Reese's Pieces.

Populärt även bland utomjordingar...

Baby Ruth: Chokladbit med smörkola, jordnötssmör och choklad. Baby Ruth förekommer i filmen Tom i bollen (Caddyschack) där en Baby Ruth hamnat i en pool och misstas för en bajskorv.
Denna populära chokladbit förekommer även i filmen The Goonies från 1985 och Hellboy från 2004.
Junior Mints: Chokladöverdragna mintlinser som smakar som After Eight. Godiset är mest känt från Seinfeld-avsnittet ”The Junior Mint" från den fjärde säsongen. I avsnittet tappar Kramer en Junior Mint i en patients kropp när denne opereras.

Junior Mints blev min son Caspians favorit.

Jelly Beans: Mjuka gelegodisar som finns i över 50 olika fantastiska smaker.
Twinkies: Små avlånga kakor med vaniljfyllning. I filmen Zombieland (2009) letar Tallahassee (Woody Harrelson) efter en Twinkie.
En Twinkie förekommer även i filmen Ghostbusters från 1984 och i kultfilmen Bill & Teds galna äventyr (Bill & Ted's Excellent Adventure) från 1989 där Djingis Khan lockas in i tidsmaskinen med just en Twinkie...
Hot Tamales: Små sega röda godisbitar med smak av kanel. Mycket starka!

Swedish Fish: Smakar precis som Malacos godisfiskar. I USA har de texten ”Swedish” på sidan och kommer i en trevlig ask.

Med halva ryggsäcken full med godis gick jag runt utan något egentligt mål. Proviant hade jag ju så jag skulle klara mig om jag gick vilse…
Jag passerade en liten pizzeria med stora skyltar med texten $1 Pizza! Priset är per pizzaslice och de för en dollar har i regel ingen fyllning förutom tomat och ost. Jag köpte två pizzaslices och en läsk för 4,50 dollar (knappt 30 kronor). Pizzan smakade utsökt och mättade för en billig peng. Vem sa att det inte går att hitta billigt käk i New York?
Jag var trött både i kroppen och i fötterna och orkade inte se en stand up-föreställning som jag hade planerat. Istället gick jag och lade mig.

Jag vaknade upp till min sista dag i New York. Jag checkade ut och lämnade min ryggsäck i hotellets bagageförvaring vilket kostade två dollar. Jag tog mig sedan till Central Park för att se parken i dagsljus. Vädret var grått och mulet men inget regn i sikte. Jag åt en panini till frukost som jag köpte i parken.

The Mall i Central Park.

Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir i Central Park.

Mitt besök i parken varade knappt en timme innan jag promenerade söderut till Park Avenue. Större sträckan av Park Avenue har planteringar i mitten av avenyn. Denna 47 meter breda aveny är känd för sina höga fastighetspriser, särskilt sträckan som passerar Upper East Side. Fastighetspriserna på Park Avenue är tillsammans med Fifth Avenue de högsta på Manhattan. På adressen 301 Park Avenue ligger lyxhotellet Waldorf-Astoria som var nästa sevärdhet jag passerade. Detta lyxhotell var först inrymt på samma adress där sedan Empire State Building uppfördes. Sin nuvarande adress på Park Avenue fick hotellet 1931 i den 190 meter höga art déco-byggnaden. Detta hotell har gett namn till Waldorfsallad som första gången serverades just på Waldorf-Astoria.
Lyxhotellet Waldorf-Astoria förekommer bland annat i följande filmer: Analysera mera! (1999), Catch Me If You Can (2002), En kvinnas doft (1992), En prins i New York (1988), Gudfadern del III (1990), Kärleken checkar in (2002), Om ödet får bestämma (2001), The Royal Tenenbaums (2001), Two Lovers (2008) och Små och stora brott (1989).

Lyxhotellet Waldorf-Astoria.

När jag kom fram till korsningen Park Avenue och East 45th Street svängde jag in på East 45th Street och hamnade framför Roosevelt Hotel. Det är detta hotell som får föreställa ”Dolphin Hotel” i thrillern 1408 från 2007 och regisserad av Mikael Håfström. Roosevelt Hotel förekommer även i filmerna Boiler Room (2000), The Dictator (2012), The French Connection (1971), Kärleken checkar in (2002) och Man on a Ledge (2012).

The Roosevelt Hotel.

Jag fortsatte sedan min promenad söderut längs Park Avenue och framför mig tornade de båda byggnaderna Helmsley Building och MetLife Building upp sig. Det 34 våningar höga Helmsley Building uppfördes 1929 mitt på Park Avenue. Bakom Helmsley Building står det 246 meter höga MetLife Building som en gigantisk koloss mitt på avenyn. Denna berömda kontorsbyggnad stod klart 1963 och inrymde bland annat huvudkontoret för det amerikanska flygbolaget PanAmerican Flight (Pan Am) som hade en gigantisk företagslogga på fasaden. Byggnaden övertogs senare av Metropolitan Life Insurance Company och PanAm-loggan byttes ut mot den nuvarnade MetLife-loggan. Många New York-bor avskyr byggnaden som pesten då den skymmer utsikten längs Park Avenue. MetLife Building ligger granne med Grand Central Terminal. I TV-spelet Grand Theft Auto IV parodieras byggnaden där det står ”GetaLife” istället för MetLife.

The Helmsley Building och MetLife Building.

Fortsättning på min reseskildring